söndag 3 juli 2011

PÅMIND OM LIVETS SKÖRHET

Dagarna springer iväg! Fina syster och Per åkte hem i lördags =(. Det har varit så mysigt att ha dem här. I en vecka har vi har umgåtts intensivt, ätit gott och haft det så bra som man kan ha det. I helgen har det varit festival i stan. Karusellåkning, god mat, godisremmar och Eric Saade blev resultatet av två dagar på festivalen! Vi skippade kvällsaktiviteterna och roade oss med barnen på dagtid istället.

Jag önskar att jag nån gång kunde koppla bort att jag är sjuk, att inte ständigt gå och vara påmind om att jag har cancer, men det går inte alls, hur jag än försöker. Jag vill fasen inte vara sjuk!! Känslan av att jag ej är frisk blir så mycket starkare varje gång när jag tex gjort nåt roligt, när barnen sagt nåt gulligt, eller när en vanlig vardagshändelse kännts extra stark. Det är efter ett sånt tillfälle som det slår mig extra hårt att jag är sjuk. Jag kan inte riktigt förklara hur det känns, men det är som att jag blir extra påmind om livets skörhet när jag har det bra och det blir ofta så otroligt smärtsamt efteråt!

Samtidigt så är de ju de fina stunderna som ger styrka och kraft, så de vill jag ju inte vara utan, fastän det ofta just nu blir ledsamt efteråt!

6 kommentarer:

  1. Det sticker till i mig när jag läser det du skriver. Du skriver så bra. Kram Sara

    SvaraRadera
  2. Kan inte föreställa mig hur överjävligt det måste kännas!!! Eller det kan jag...men så klart inte fullt ut!

    Kul med festival iaf! Själv jobbade jag bort den =(! kraaaaam

    SvaraRadera
  3. Visst, det gör ont att vara medveten om livets smala tråd, men du har å andra sidan vett att uppskatta vardagens guldkorn, många trampar på dem som om det vore grus. Din blogg väcker tankar och kärlek till små vardagsnära ting. Skickar energi och kärlek för kommande dagar

    SvaraRadera
  4. Det var så mysigt att vara hemma hos er. Vi hann verkligen vara tillsammans. Saknar er allihop något otroligt redan! Hoppas gospluttarna har kul med sina frisbees.

    Du är så bra på att omvandla dina tankar i ord så att vi runt omkring förstår hur du tänker. Min älskade syster!
    Pussar och styrkekramar till DIG

    SvaraRadera
  5. Stora stora styrkekramar till dig Jenny. Du är helt fantastiskt som delar med dig av din glädje och sorg. Kram kram . Lena Degerman

    SvaraRadera
  6. Jag tänker på dig, varje dag, flera gånger. Jag tänker så här; "vilken underbar härlig sommardag det blir för Jenny och hennes nära idag", eller "hoppas Jenny får må riktigt bra nu, när syster är hemma, det är festival, eller bara för att du bör få må bra". Och ibland tänker jag som du, att livet är skört, men att du faktiskt har fått en gåva som förstår att njuta av det som faktiskt är - idag, imorgon, igår. Ingen av oss vet ju, vad som händer i framtiden, hur länge vi får leva. Jag lever idag, och har mest bara gått omkring och skrikigt och varit irrierad på mina barn, och verkligen inte njutit många seknuder av att vara med dem, medan du har haft förmågan att kunna göra det. Jag vet, det är en fattig tröst, och jag vill inte alls byta med dig, men jag kanske kan du se det så att du hinner njuta 100 gånger mer per dag än vi "friska" och på så sätt får du njuta lika mycket under ditt liv som vi får, som (kanske) får leva längre. Dessutom - jag tror på under, och än har jag inte räknat ut dig tjejen! Så mina förhoppningar blir förståss att du får njuta 100 gånger mer per dag, i 10 000 fler dagar än vad jag får. Kram! /Monika

    SvaraRadera