......och ändå värk och domningar i högerarmen. Tack ock lov försvinner värken när jag ligger ner eller när jag tex lutar mig tillbaka i en soffa. Sömnen blir på så sätt ej lidande. Det går även bättre att stå upp än att sitta. Det är som att kotan trycks ihop när jag sitter. Oftast gör det särskillt ont när jag ska äta, såklart, för man sitter ju oftast ner när man äter =). Jag hoppas cortisonets verkan ska kicka in snart så jag slipper det här eländet. I övrigt mår jag just nu hur bra som helst!
Jag älskar livet som jag lever! Är så glad för alla underbara människor som finns omkring mig och berikar mitt liv till max! Jag hatar att ha cancer men försöker att ta vara på dagarna och tänker ändå leva livet fullt ut, så gott det går. Jag behöver inte resor till varma länder (även om det skulle vara trevligt nån gång) för att känna att jag verkligen har gjort nåt. Jag njuter lika gärna här hemma av fina dagar med människor som jag tycker om runt omkring mig. Jag lever inte som att varje dag är den sista, för vem vet hur länge jag lever, men jag njuter av tillvaron på ett helt annat sätt än jag gjorde innan jag blev sjuk. Samtidigt vågar jag inte tänka i tidsperspektiv som tex 1 år framåt. Jag tar hellre några månader, max ett halvår i taget. Det känns mer hanterbart. Livet är till för att levas, trots motgångar, sjukdomar och annat elände. Jag gör mitt bästa för att leva mitt liv här och nu. Och jag ska göra det tills jag inte gör det längre.
Idag är det dags för strålningsomgång nr 4. Sen åker jag hem till familjen igen. Jag hoppas att de har saknat mig, litegrann iallafall =). Nu börjar huset vakna, så det är nog snart dags för frukost =).
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar