måndag 11 juli 2011

ANTIKLIMAX

Så känns det att komma hem tycker jag. Det är inte så att jag otrivs hemma, tvärtom, jag trivs hur bra som helst hemma. Men när man i nästan en vecka har umgåtts med familjen, fina svärmor och svärfar samt en massa trevliga släktingar till Lars, så känns det helt plötsligt så himla tomt när man kommer hem =(. Jag vet att det kommer att kännas annorlunda snart, men just nu känns det trist!

Imorgon bitti måste jag ställa väckaren också. Har tid på vårdcentralen 9.40 för att byta stödsrumpa. Idag ringde en läkare från AHS Viool. Jag har velat bli inskriven där, då det varit så många turer med bl.a. Illamående och dropp på Akuten. Imorgon kl 11.00 kommer läkaren hit för ett samtal med mig om vad jag kan förvänta mig för hjälp av dem. Känns bra!

Nu är det dags för sängen om jag ska orka upp i morgon, brukar ju sova till nån gång mellan 9 och 10 på morgnarna!

Skickat från min iPhone

2 kommentarer:

  1. Förstår vad du menar med antiklimax - man blir liksom helt handfallen ett tag innan man har vant sig med att bara vara familjen igen. Kryp upp i din nya soffa och njut så länge. Hoppas Viool kan ge dig all hjälp du önskar. Ha en skön dag (jag ska visst jobba imorgon, så jag ska åxo sätta väckaren...)/Monika

    SvaraRadera
  2. Så brukar jag också känna det. Är alltid lite trist att vara tillbaka i det gamla vanliga när dagarna sett så annorlunda ut. Men på något sätt är man tillbaka i lunken efter ett tag...
    Bra med Viool, så slipper du kanske vara på sjukhuset mer än nödvändigt.
    Här skiner solen idag, hoppas den gör det på dig, Lars och barnen också!
    PUSS!

    SvaraRadera