MERA ONT

Söta, fina Klara ville såklart också vara med på bild igår, på Viktors fotbollsmatch =).

Jag skrev igår att jag känner mig piggare, vilket jag också gör. Detta gör att jag är sämre på att se till att vila under dagen. Detta i sin tur gör att jag har mer ont i kroppen, eller rättare sagt i skelettet. Jag har så vansinnigt ont i vänster höft och bäcken, i svanken samt i hö arm. Har de senaste dagarna varit tvungen att ta en extra morfintablett/dag för att överhuvud taget stå ut med smärtan. På sikt måste jag nog öka upp det långtidsverkande morfinet (depolan) som jag tar morgon och kväll.

Tidigare när jag tog korttidsverkande morfin så blev jag så trött att jag var tvungen att gå och sova. Så är det inte nu. Kroppen har väl vant sig, antar jag. Känns bra att kunna vara vaken, hyfsat pigg och bra smärtlindrad. Smärtan försvinner inte helt, men så pass mycket att jag inte lider av den, vilket jag annars gör.

Idag har en ssk från AHS-Viol varit här och tagit prover inför behandlingen imorgon. Tyvärr var hon här lite sent. Proverna hann inte iväg för analys till Umeå under dagen, utan anlände till Umeå för analys vid 21 tiden ikväll. För en halvtimme sedan fick jag veta att det är ok att komma ner för behandling imorgon. Hade varit bra att ha vetat det lite tidigare under dagen så att man kan ställa in sig på att åka. Jag är även väldigt kvällstrött, så det är lite jobbigt att sitta och vänta på att klockan ska bli närmare 23.00, så att jag kan ringa till Umeå för provsvar. Men, men, det här är ju första gången som vi gör så här, att AHS-Viool tar proverna, är helt övertygad om att det kommer att funka smidigare nästa gång. Det var hur som helst en jättetrevlig och duktig ssk som var här och tog proverna. Det är som att alla som jobbar åt AHS-Viool är stöpta i samma form: professionella, trevliga, mjuka i sättet, helt enkelt bäst!!

Igår såg jag dokumentären om barn med cancer, tillsammans med Viktor. När programmet var slut var Viktor tårögd och hade massor med funderingar, såklart. Han undrade bland annat om hur jag skulle reagera om vi hade en hund, och den dog samtidigt som Viktor dog, vem skulle jag sörja mest. Jag försäkrade Viktor om att jag såklart skulle sörja honom mest. Vi pratade länge efter programmets slut. Vi grät tillsammans, och det kändes faktiskt som att Viktor öppnade sig betydligt mer än han brukar göra. Vi kom varandra ännu närmare, känslomässigt. Kan inte låta bli att tycka så synd om Viktor. Så ung, och måste brottas med de jobbiga tankar som han hela tiden går och bär på. Du gör det så bra Viktor, mamma älskar dig!

Igår kväll ville Viktor att jag idag skulle följa med honom till skolan och prata med läraren om att kan komma att bli ledsen under dagen, och vad det beror på (tankar på mig om att han är rädd att jag snart ska dö). I morse, när vi satt och åt frukost sa Viktor till mig att jag inte behövde följa honom till skolan. Han kände sig inte längre ledsen, och om han skulle bli det så skulle han skriva ner på en lapp, vad det är som gör honom ledsen, och sedan ge lappen till läraren. Viktor har fortfarande lite svårt att prata med andra än mig och Lars om sina känslor, så då känns det bättre att skriva ner dem än att berätta med ord!

Ikväll fick jag Karl Johan svamp av mamma, så till kvällsfika blev det rostade mackor med smörstekt svamp på. Behöver jag sägs att det var magiskt =)). Tack älskade mamma!

Nu ska jag packa inför imorgon och ons. Om några timmar kommer pappa och kör mig till bussen. Pappa har ju gått i pension nu, men han lär inte bli sysslolös =)!

Kram och god natt.