BAD OCH BEHANDLING

Skrivet ons kväll;

I måndags var jag på vårdcentralen och tog blodprover, som jag egentligen visste skulle vara bra, med tanke på hur bra de var i slutet av min vistelse på sjukhuset. Jag fick sedan själv, på eftermiddagen ringa till Onkologen i Umeå för att försäkra mig om att proverna var så pass bra att jag skulle kunna få behandling på tisdagen och onsdagen, och det var de ju. I måndags var även Lars första arbetsdag efter semestern, lite ågren hade han att börja om, men fort så kommer man in i dessa jobbrutiner också.

 I måndags tog jag och barnen det lugnt på förmiddagen. Efter lunch åkte vi och badade i Falkträsket. Viktor ville få ner mig i vattnet, men temperaturen i vattnet var inte riktigt vad jag tänkt mig! Jag roade mig med att sitta och prata med andra icke badande mammor =), vi var några stycken!!

En som både solade och badade var den beryktade stringmannen, ni vet, han som utmärkte sig så mycket på stranden, tidigare i sommar. Polis kallades då till badstranden och förhör hölls med både mannen samt andra badande. Just den biten tycker jag känns lite överdriven, han är väl inte den första att ligga på stranden iförd string liksom. Nu gjorde han ju iofs en massa konstiga yogaövningar i kombination med dessa string, och jag var ju inte där så jag vet ju egentligen ej vad som hände, så egentligen kan jag inte uttala mig ang polisinsatsen heller.

Nåväl, Klara hade hur som helst väldigt roligt åt denna stringman. Hon fnissade och skrattade om varannat, sötKlara. När hon skulle beskriva hans badbyxor för mig så sa hon: "det är som ett tygskynke för snoppen, och sedan så har han en tråd runt midjan, och en tråd mellan skinkorna" =).

I måndags kväll hade Viktor fotbollsmatch mot Sunannå, som vann med 8-3. Viktor var inte särskillt besviken över resultatet, han tar det med ro!!

I måndags pratade jag med barnen om att jag skulle åka till Umeå, och ville veta om de ville bli väckta på morgonen för att säga hej då, eller om vi skulle kunna säga hej då på må kväll, för att ej behöva väcka barnen så tidigt. För Viktor gick det gick det bra att säga hej då på kvällen. Klara, däremot, blev jätteledsen då jag förklarade att vi kunde säga hej då på kvällen. Hon grät hejdlöst, lillvännen. Jag förklarade för henne att vi skulle ta avsked på morgonen. Hon lugnade ner sig så småningom. När Klara skulle sova den kvällen kramade hon mig massor. Hon sa sedan att jag var mysig och att hon älskade mig mest av allt i hela världen. Gissa om man smälter?! Samtidigt bidrar det även till tårar då jag vet att jag en dag kommer att måsta lämna mina älskade barn. Jobbiga tankar som aldrig går att lära sig hantera på nåt bättre sätt än att jag såna stunder blir väldigt känslosam och gråtmild!!

Tisdag morgon tog jag bussen ner till Umeå för behandling, vilken gick bra. Jag fick dock en ganska sen tid för behandlingen, så jag var ej klar förrän kl 17.20, och de stänger på dagvården kl 17.00, men det gick bra ändå, jag blev ej utslängd förrän beh var klar. När behandlingen var klar kom Ulrika och hämtade mig och jag tillbringade måndagkvällen med Ulrika och Sebastian och deras familj. Mysigt och trevligt som vanligt. Och god mat, såklart!!

I morse mådde jag lite illa och hade magknip. Inte så roligt, men kanske inte så konstigt heller, att jag nån gång känner av behandlingen. Illamåendet gav sig då jag fick min premedicinering inför behandlingen (Ondansetron och Cortison mot illamående). Behandlingsdag två flöt på lika bra som dag ett. Fördelen är ju att dag två alltid går fortare!! Satte mig på bussen i Umeå strax efter 12 och var hemma kl 14.00.

Svärfar som varit med barnen både må och tis, stannade kvar hemma nu på eftermiddagen, så att jag skulle kunna sova. Mycket uppskattat, då jag blir så vansinnigt trött efter beh.

I Umeå hann jag även med att träffa "min" fina Margareta. En kvinna med ett stort och varmt hjärta. Hon betyder så himla mycket för mig, och jag är så innerligt glad att jag fått möjlighet att lära känna henne. Jag har kännt henne i ett år, men det känns som att vi har kännt varandra hela livet. Jag har berättat om henne tidigare. Hon är onkologssk och jobbar på hotell Björken. Hjälper oss cancersjuka, och andra patienter med det vi behöver hjälp med. I mitt fall handlar det inte om nån hjälp med nåt. Vi brukar sitta och prata om allt mellan himmel och jord och jag mår alltid väldigt bra i hennes sällskap. Hon ger så mycket energi!! Tack fina Margareta för att jag fått ynnesten att lära känna dig!!

Imorgon ska Klara börja om lite lätt på sin älskade förskola. Hon längtar till sina fröknar och sina kompisar. Det blir en mjukstart med några timmar i morgon och samma sak på fredag. From måndag kommer hon att gå längre dagar. Jag ska passa på att sova och vila ordentligt to och fre. Det brukar behövas efter behandlingen.

Nu är det dags för sängen, har redan hunnit somna nu när jag suttit och bloggat!! Måste börja blogga lite tidigare på dagen, detta är alldeles för sent för mig =). God natt.