I väntan på hemtjänsten ligger jag här i min säng och knaprar på salta pinnar. Jag har kramat mina underbara barn hejdå till skola och förskola.
Läser alla fina kommentarer. Om jag berör er, så kan jag jag säga att ni berör mig minst lika mycket. Läser, gråter och snörvlar.
Igår hade jag en ganska fullspäckad dag. Dusch, kuratorsamtal, lunchdate och massage. Tack fina Josefin för mysigt sällskap och underbart goda löjromsmackor!!
Skickat från min iPhone
Salta pinnar är inte att förakta! Själv kastade jag i mig en filtallrik på stående fot innan jag jagade iväg de mina till skolan. Hoppas du får en bra dag idag! /Monika L
SvaraRaderaStyrkekramar till dig. ♥
SvaraRadera/Heléne
Hej Jenny. Hittade din blogg för en stund sedan och har läst "bakåt" en del...och så klart gråtit. Jag hade själv cancer 2004, med två små barn...jag fick cellgifter (och känner så väl igen mig när du beskriver en vecka som helt utslagen), strålning i Umeå osv. Jag klarade mig. Än så länge. Och man är oerhört tacksam över att få vara kvar med sin familj. Men livet är så orättvist! Varför ska du ryckas bort från dem som behöver dig, som älskar dig!? Jag blir så ledsen, arg, bedrövad... Tänk om man kunde göra något. I alla fall ville jag skriva att jag följer dig här, skickar styrkekramar och önskar att du orkar fylla dina dagar med det du vill. / Jennie
SvaraRaderaDina inlägg berör. Du är mamma och vet att du måste lämna dina kära, jag är en mamma som varit med om att förlora ett vuxet barn. Just nu finns det nog ingen tröst för dej, men, jag vill bara berätta om Eftervärme. Tomas Sjödin har skrivit om det i en bok,och jag kan utan tvekan känna att jag lever i Eftervärme efter en älskad son varje dag. Din värme kommer att finnas kvar varje dag även när du inte är närvarande. Den kärlek som du gett kommer att betyda väldigt väldigt mycket i framtiden för din familj. Du är en kämpe och förebild som berört många. Stor stor kram från Gunilla
SvaraRaderaVill också skicka en VARM kram och tacka för att du delar med dig av just ditt liv. DITT LIV gör att många som jag får sig en tankeställare vad som är viktigt! Hoppas det är kvar många, många dagar till du måste lämna din fina familj. Du är speciell glöm inte det! Stor kram/Ella
SvaraRaderaKramar i massor från mig <3 /Lotta W
SvaraRaderaBörjade läsa din blogg igår. Har haft svårt att tänka på annat än din situation sen dess. Hoppas värmen från alla hjälper dig. Massa kramar från en okänd.
SvaraRaderaHej Jenny
SvaraRaderaHittade till din blogg via "Vimmelmamman", har läst och läst med värk i hjärtetrakten.
Jag jobbar som undersköterska, ibland med cancerpaienter.
Det berikar att möta människan bakom diagnosen, inte bara "patienten".
Jag lär mig mycket av att läsa dina tankar och upplevelser, kanske kan jag ta med mig av det i mina kommande möten.
Jag önskar dig allt gott, att du trots allt får en fin tid med dina kära.
Skickar de varmaste styrkekramar till hela familjen.
Marie
Åh vad jag önskar att jag kunde krama om dig på riktigt! Hittade hit till dig - jag vet inte hur, men jag har följt dig ett tag men aldrig kommenterat.
SvaraRaderaVad vill jag ha sagt? Jag vet inte - jag ville nog bara att du skulle få veta att jag tänker på dig.
Kramar om!
Hej Jenny!
SvaraRaderaJag har följt din blogg ett tag nu, och jag har som alla andra, inga ord mer än att du finns ofta i mina tankar.
Jag har tänkt många, många gånger att skriva till dej.
Jag tror på ett liv efter döden. Jag är helt övertygad om att "andra sidan" finns, ett underbart ställe där man möter sina nära och kära som lämnat jordelivet. När jag var 15 år gick min pappa bort i sjukdom, men allt för hastigt så vi hann aldrig säga hej då.
Men som sagt, jag tänker på dej!
Jag sänder ljus och kärlek och hoppas på mirakel!
Varma kramar till dej och din fina familj
Hanna
Kära Jenny,
SvaraRaderaJag är en tjej i Helsingborg som följt dig under flera månader nu. Tänker på dig varje dag. Idag tuggade du på salta pinnar och väntade på hemtjänsten. Jag ligger med ryggskott, tittar på innertaket och ut på den blå himlen och väntar på bättring i ländryggen.
Ditt liv, dina tankar och ditt öde har berört mig under flera månader. Livet är underligt och orättvist och man förstår ingenting. Men du kämpar på, trots allt det jobbiga. Kul med din sushi-aptit... Och så fin relation du verkar ha till dina barn. Guld till dig för att du orkar och kämpar med att upprätthålla denna så gott det går. Det är ju det dina barn kommer minnas längre fram. En mamma som var sjuk men ändå kärleksfull, kramig, intresserad. Och deras Mamma. Vad bra att du skriver brev till dem... även om det måste vara enormt sorgligt och känsloframkallande. Antar att många tårar går åt under dessa stunder. Men återigen en skatt för dem som de kommer läsa om och om igen under åren.
Stor kram till dig och all kraft i denna jobbiga livssituation.
// Anna i Helsingborg
Jenny, hela situationen känns ofattbar. Du är så fantastisk och jag tänker på dig varje dag och önskar så att du aldrig hade behövt bli sjuk.
SvaraRaderaMånga kramar
kusin Annika
Hej Jenny! Jag hittade din sida via Vimmelmamman.. Jag brukar aldrig kommentera men könde att jag verkligen ville uttrycka mitt allra varmaste stöd för dig i denna sitiation som är ofattbart sorglig.
SvaraRaderaTyvärr finns det ju ingen tröst att ge, bara tiden kommer så småningom att lindra. Hoppas att morgondagen blir bra:) tänker på dig
Varma kramar fr Karin i Linköping
Oh herre gud vad jag blir ledsen varje gång jag läser din blogg. Har aldrig kommenterat förrut men jag har följt dig några månader. Livet är inte rättvist, jag skulle så gärna gjort någonting om det bara hade hjälpt. Man känner sig så maktlös. Sänder lite styrka och värme Karin A
SvaraRaderaFina dej, kramar i massor....
SvaraRadera