lördag 28 januari 2012

OBESKRIVLIG TRÖTTHET

Nu är jag så kopiöst trött på dagarna att jag tex inte orkar med att fixa lunch till mig själv längre. Jag sover bra på nätterna men vaknar lika trött som när jag somnade =(. Tröttheten har blivit värre och värre sista veckan.

Hur länge har jag kvar?! Om jag det visste. Jag känner mig inte redo än. Har kvar att skriva brev till barnen. Än så länge har jag bara slarvskrivit breven som ska skrivas på brevpapper. Måste få ork till det nån dag!!

Jag/vi fortsätter att träffa vänner. Ikväll kommer Pernilla och Magnus och barnen hit och lagar middag åt oss. Skönt att bli uppassade =).

Tänk att livet skulle bli så här! Vill inte lämna mina barn mitt i livet. Vill inte lämna övrig familj och vänner. Vad ni än gör, glöm mig ALDRIG!!

Skickat från min iPhone

68 kommentarer:

  1. Glömmer dig ALDRIG!
    Känner inte dig personligen men av olika anledningar, canceranledningar hittade jag din blogg.

    Det går inte glömma dig.
    Du ÄR fantastisk!

    Annelie

    SvaraRadera
  2. Åh vad jag hoppas att din kropp orkar ett tag till!
    Du blir inte glömd!
    Styrke kram till dig!
    Annica

    SvaraRadera
  3. Du kommer aldrig att glömmas av dina barn !
    Lika lite som man som blogg läsare blir så imponerad av din inre styrka !

    Ett tips : Kan du inte läsa in dina brev på ljudband av ngt slag ? Då kan du vila lite mer medans du pratar ?
    Eller filma ?

    Eller be någon vän att skriva och du dikterar och kanske bara själv skriver ngt stycke. Det är TANKEN som räknas.
    All styrka till dig och många kramar.
    / En Mamma i Umeå

    SvaraRadera
  4. Det gör så ont i hjärtat att läsa dina ord. Det går inte ens att förstå. Hur skulle jag kunna göra det? Jag önskar att du har mångga fina stunder kvar med din familj och jag vet att de aldig kommer att glömma dig!

    Varma kramar från Birthe

    SvaraRadera
  5. Vem kan glömma en sådan fin människa som du som satt starka spår hos både kända och okända människor. Just nu har Lalehs nya låt fastnat i mitt hjärta, Some die young...
    Livet är inte rättvist, men det finns de som vill berätta våra historier vidare för våra barn. Hoppas du får lite mer energi av att solen kommer fram och lyser på dej, nu när våren närmar sig. Kramar Anna S

    SvaraRadera
  6. Det går aldrig att glömma dig!
    En Mor, Kvinna, Dotter, Syster, Hustru, Vän
    som du är, besitter ett så stort mod och omtanke!

    Jenny, jag känner dig inte men varit med och läst vad du skrivit och har då;
    Gråtit
    Beundrat
    Blivit glad
    i dina olika inlägg

    Jenny, du blir aldrig glömd!
    Många kramizar till er alla
    Lisbeth

    SvaraRadera
  7. Jenny Jenny Jenny! När jag och Mattias flyttade hit till Skellefteå var du en av de första vi lärde känna, att du ska ryckas från oss alldeles för tidigt känns så otroligt orättvist! Man brukar säga att vänner är den familj man själv väljer - en sådan vän glömmer man ALDRIG!!! Du har funnits med under alla år vi bott här uppe, vi har varit med om mycket som hänt i ert liv och ni har varit mycket som hänt i vårat liv. Ett varmare hjärta än ditt är svårt att finna! Hoppas Hoppas Hoppas vi hinner äta massor med luncher tillsammans!!! Kram Camilla (säg bara till om du vill att jag sa hjälpa dig skriva...)

    SvaraRadera
  8. Det finns nog ingen av dina vänner eller närmaste som glömmer dig Jenny. Du verkar vara en så sympatisk och empatisk människa, som har alla i hjärtat jämt. Jag känner dig inte alls men känner redan att du har en plats i mitt. Tänker på dig varje dag. Kramar från mig.

    MiaD

    SvaraRadera
  9. Camilla i Kungsbacka28 januari 2012 13:28

    Underbart att höra från dej...Hur skulle man kunna glömma en sån du Jenny,du är en hjältinna.Så fort jag känner mej lite negativ å gnällig tänker jag på dej och hur du har det. Klart du måste be någon hjälpa dej med breven, din man kanske,om du inte vill att någon utomstående ska läsa dom? Ett utryck som jag tycker att man ska stå fast vid är: "Så länge det finns liv,finns det hopp" Styrkekramar och styrketankar till dej Jenny,som är en främling men ändå känns så nära och som berör..starkt,starkt....

    SvaraRadera
  10. Hej fina fina underbara Jenny! Jag har aldrg skrivit till dig här på kommentarspalten innan men kände bara att jag ville få ut mina posetiva ord till dig då jag följt dig och din kamp ett tag. Vill bara skriva och säga att du verkar vara en väldigt stark och varm människa med ett hjärta av guld och jag vet att dina nära och anhöriga aldrig kommer att kunna glömma den fina människa du är! Till och med vi bloggläsare har du berört med din kraft och med ditt hjärta och det skall dröja väldigt länge innan vi glömmer av dig!! Önskar dig all kraft och frid lilla Jenny. Önskar att du fick vara frisk i 40år till och växa upp tillsamans med dina barn. Förstår inte att livet kan vara så brutalt och kunna sära och splittra familjer på det viset!:( Önskar dig en massa styrka att orka kämpa på lite till!! Du är guld värd Jenny, GLÖM ALDRIG DET! Styrkekramar från Paula!

    SvaraRadera
  11. Det är ju klart att man aldrig glömmer dig, livet är verkligen inte rättvist. Tur att du har en sådan underbar familj och många starka nära vänner. Sköt om dig, styrkekramar i massor

    SvaraRadera
  12. Jenny, vi kommer aldrig att glömma dig och den tapperhet och styrka du visar i din kamp och tack för att du berikar våra liv med den person du är och med din berättelse som berör på djupet. Hoppas att du återfår krafterna och att du hinner med det du önskar för att finna frid.

    //Jenny och Mathias

    SvaraRadera
  13. Hur ska man kunna glömma dig Jenny!! Även om vi bara under en kort tid jobbat tillsammans så har du en plats i mitt hjärta!! För mig är du så fantastiskt stark!! Vilken kämpe du är i alla väder!! Det var du även före du blev sjuk!!
    Igentligen har man så mycket man skulle vilja säga men orden liksom fastnar och flyter ut.
    Jenny vad är nu känner så kommer du aldrig att bli glömd!!!
    Kram!!!!!!

    SvaraRadera
  14. Aldrig, aldrig blir du glömd, Jenny! Du berör och berikar och jag är dig så tacksam! <3 Önskar dig styrka så att du kan skapa de fina breven. // Innerligt varma kramar Åse

    SvaraRadera
  15. Du blir aldrig glömd. Kom ihåg det. Du lever vidare genom dina barn. Vi ska alla vandra samma väg som du vandrar nu. Vi har bara olika tidsramar men det liv är inte rikast som levs längst, det är kvaliteten på livet som räknas och jag hoppas att du förstår att liv har varit rikt, inte minst med tanke på dina bekanta och obekanta vänners kommentarer här. Vi kommer alla efter, eller kanske före vem vet? Styrkekramar till dig från Elisabeth

    SvaraRadera
  16. Tack för att du delar med dig av ditt liv! Det är så svårt att förstå att livet kan ta slut. Starkt av dig att dela med dig...det gör livet och döden mer verkligt på nåt sätt. Jag hoppas verkligen att du får tid och ork att skriva mycket till dina barn!!!
    Kram

    SvaraRadera
  17. Kära bästatste lilla Jenny, inte kommer du att bli bortglömd. Aldrig! Du berör så många genom dina fina tankar och ord. Se så många vänner du har omkring dig och ute i cyberspace. Jag har aldrig träffat dig men ändå känns det som jag känner dig. Känner dig via din blogg som berör så många av oss. Största styrkekramen till dig lilla vän. Hoppas du får mer ork att skriva sedan och att kärleken från alla runt dig ger dig den energi du behöver.
    Stora kramar från Skåneland. /Ingrid

    SvaraRadera
  18. Kom in på din blogg via vimmelmamman häromdagen, tårarna rinner dels för att livet är så orättvis och för att du är så otroligt stark och kämpar så. En människa med så stort och gott hjärta och med en sådan styrka som du har är det ingen som glömmer. Massor av kramar/Pernilla

    SvaraRadera
  19. Finaste Jenny, du kommer alltid att finnas med oss. Som en ängel kommer du att vaka över de dina och skydda dem på bästa sätt. Du kommer alltid att finnas kvar hos oss, i våra hjärtan, och vi kommer att minnas dig som den finaste bland oss alla. Du har gett oss många goda skratt och minnerna av dem kommer för alltid att värma våra hjärtan. Kram Marie

    SvaraRadera
  20. Lilla Jenny, du kommer verkligen inte att bli bortglömd. Jag beundrar dig,så stark och så klok. Du kommer att finnas som en skyddsängel för de dina. Många kramar lilla gumman, Berith

    SvaraRadera
  21. Underbara du. Sitter och läser alla fina inlägg från människor som inte känner dig och ser att de ändå förstår vilken underbar, fantastisk och oförglömlig person du är. Jag är så otroligt stolt över att vara din vän och du kommer aldrig att glömmas bort. Du finns alltid i våra tankar och jag längtar tills vi ses till veckan. Du ska ju lära mig att äta sushi :)
    Kram från Ulrika och Saga

    SvaraRadera
  22. Jenny. Hur skulle vi kunna glömma dig?! Aldrig, aldrig. Du är märkt av din sjukdom men inuti är du Jenny Katarina för oss. Om du vill kan jag hjälpa dig med breven, kan nog bli smärtsamt men jag är mamma och du är mamma vi kan hjälpas åt. Kramar från mamma som inte kan hålla tårarna borta.

    SvaraRadera
  23. Fina Jenny, genom dina barn kommer du alltid att leva och kommas ihåg! Alltid, alltid.
    Och jag tror att den kärlek man givit ut sätter evinnerliga spår. /Anna

    SvaraRadera
  24. Jag kommer aldrig att glömma dig! Jag tänker ofta tillbaka på alla roliga och fina somrar och jular vi upplevt tillsammans som barn; som vuxna har vi ju tyvärr inte träffats så ofta men ändå följt varandra på avstånd. Du är en fantastisk och underbar människa som man inte kan glömma. Du kommer alltid att leva vidare i våra minnen, och i Victor och Klara som för dina fina egenskaper vidare. Jag förstår att du är oerhört trött men hoppas ändå att dina vakna stunder kan fyllas med glädje. Om breven inte blir renskrivna gör det säkert inget; det viktiga är ju att du får fram dina tankar till barnen.

    Många varma bamsekramar!
    Kusin Annika

    SvaraRadera
  25. Styrkekramar från Malin Barkemo.

    SvaraRadera
  26. Kommer aldrig att glömma dig!! Kommer att berätta för dina fina barn att deras mamma är en av de finaste personerna jag mött!! MEN jag hoppas och tror att du kommer finnas här länge än. Kramar // Josefin

    SvaraRadera
  27. Varma kramar från Jessica i Göteborg!

    SvaraRadera
  28. Trillade in på denna sidan..


    Massor med varma kramar till dig och din familj.

    Ang breven,.. Du kanske kan diktera.. och nån skriver?
    Om du inte orkar skriva menar jag.

    Sen förstår jag att du vill få ner dina egna ord.. med din egen skrift.

    Fan va orättvist livet är.. :(

    Och bortglömd blir du inte!

    Annika

    SvaraRadera
  29. Du ska veta att du satt spår i mitt hjärta som alltid kommer finnas kvar!
    Jag känner inte dej men du finns ofta i mina tankar!
    Vi kommer att sakna dej och din blogg....

    kramar från Hanna

    SvaraRadera
  30. Hej Jenny
    Många många varma kramar till dig
    Jag tänker på dig varje dag och vill ge
    dig kraft/Marianne

    SvaraRadera
  31. Någonstan på ett vackert ställe ligger det två mammor på varsin luftmadrass och väntar på sällskap http://mittlivsabina74.blogspot.com/
    http://ulricasboxofchocolate.blogspot.com/
    Vi glömmer dig aldrig Jenny, du är fantastisk!
    Kram

    SvaraRadera
  32. Hej Jenny!
    Brukar läsa din blogg men har aldrig kommenterat hittills. Men nu gör jag det. Du kan vara dundersäker på att du aldrig kommer att glömmas. Dina barn och din familj, släkt och andra vänner. Du har absolut gjort ett avtryck i historien.
    Fokusera på att skriva breven - eller filma eller låt någon annan skriva. Dina barn kommer att uppskatta det enormt!!! Hade en väninna som gick bort i bröstcancer för en månad sedan. Ska på hennes begravning på fredag. Sånt här ska inte få hända!!!
    Ta vara på dig och samla kraft!
    Kram från en Cissi

    SvaraRadera
  33. Hej Jenny!
    En sån special människa som du är, alltid varit. Har aldrig
    Fått chansen att säga tack till dig/er då jag hade det tufft.
    Tänker på dig så ofta, varje dag.
    Många många varma kramar till dig,
    Du är en underbart varm o härlig tjej.

    SvaraRadera
  34. Jag tycker att det är synd att du har ångest över skrivandet. Om du inte klarar det så är jag övertygad om att dina barn har många minnen av dig både foto och din blogg t ex. Annars tycker jag att du kan ta hjälp av en vän att skriva dem, du har flera st här i bland dina vänner som skrivit att de vill hjälpa dig. De kommer att känna sig så tacksamma att de får hjälpa dig. Så försök släppa lite på den bördan, det är bättre att du tar nytta av varje sekund att se dina barn. Fy vad det är hemskt att du ska gå igenom detta :(
    Jag är en okänd Malmö-kvinna för dig, men jag har följt din blogg ett tag och kommenterat en gång förrut och du berör mig så mycket.

    Karin A

    SvaraRadera
  35. Hej!
    Jag är en "okänd" som kommit in här av en slump, och jag är djupt berörd av din blogg. Sänder all kraft jag kan till dig. Om du inte har ork att skriva breven så kanske du kan tala in breven, via dator eller så, till dina barn..?
    Många kramar till dig och de dina.
    Ulrika

    SvaraRadera
  36. Hej Jenny!
    Har följt din blogg ett tag och jag beundrar verkligen dig och din värme och styrka!! Jag känner dig inte men tänker på dig ofta. Du är ett stort föredöme för andra som också har det svårt. Ditt sätt att hantera situationen är otroligt bra gjort
    och gagnar inte bara dina barn och din familj utan även alla andra som följt din sjukdomstid. Vill ge dig och även din familj en stor hjärtevarm kram!
    /Barbro

    SvaraRadera
  37. Jenny, vill att du ska veta att du absolut aldrig kommer att bli bortglömd. Du har lämnat så många fina spår här på jorden... Har läst din blogg varje dag ända sedan vi träffades förra året, när ni var hos Pernilla och Magnus och tittade in hos Nina, för att se lite hockey. Du är beundransvärd, som orkar dela med dig av din enorma kamp mot denna skitsjukdom. Har känt din glädje, när du berättat om saker och upplevelser som gjort dig lycklig samtidigt som jag fäller stora tårar när du beskriver det hemska... Du berör alla. Finns inte nog med ord...
    Hoppas att Pernilla och Magnus gjorde en riktigt god middag, vet ju att de kan det där med matlagning ;-)
    Jag vill skicka en massa styrkekramar till dig och hela din familj. Kram från Mia på Isgränd

    SvaraRadera
  38. Jenny, vill tipsa om en bok: Minnesbok- så länge jag minns finns du. Det är lite av en "mina vänner bok" som du kan fylla i till dina barn. Beställ på nätet eller hör med din kurator om hon kan ordna den till dig. Kan vara lättare än att skriva brev kanske. Ta vara på tiden du har kvar, gör bara sådant du tycker om.

    SvaraRadera
  39. You will never be forgotten!!
    Kram
    Ingela

    SvaraRadera
  40. Hej Jenny,
    Även jag hamnade här genom Vimmelmamman.Konstigt var det, med tanke på att vi är släkt fast vi aldrig har träffats. Jag beundrar din värme och styrka och har blivit oerhört berörd av att läsa din blogg. Efter att ha läst hela bloggen har jag förstått att du är en väldigt speciell människa med många fina egenskaper. Du kommer aldrig att bli bortglömd och kommer alltid att leva kvar genom Victor och Klara.
    Skönt att ni har så många vänner och att du har kraft och ork att träffa dem.
    Kramar från Nina, din mammas kusin

    SvaraRadera
  41. Åh vad smärtsamt att läsa ditt inlägg...Fruktansvärt, fruktansvärt är allt du tvingats gå igenom! Önskar så att det fanns något vi kunde göra, något som fick dig att må bättre, att leva längre...Men en sak är säker att du kommer aldrig att glömmas bort varken av nära eller kära eller oss andra som fått ta del av ditt liv! Tårarna rinner...Orättvisa värld! Kramar från Veronica Nilsson

    SvaraRadera
  42. Nej Jenny! Jag ska aldrig glömma dig! Tänker ofta på dig. Har en sjukdom som heter tvångssyndrom som jag orättvist fick 13 år gammal blott. Nu är jag 52. När det känns kämpigt tänker jag på dig o försöker vara tacksam för det positiva jag trots allt har. Massor med kramar från Gunilla

    SvaraRadera
  43. Hej Jenny! Jag har inte vetat att du har varit sjuk förrän du var med i reportaget i Norran. Efter det har jag följt din blogg och hoppats, hoppats och åter hoppats att det du nu går igenom någon gång skulle ge sig så att du får leva vidare med dina kära och göra allt som du har drömt om. De flesta av oss vet inte när det är dags att lämna och gå vidare och det är väl kanske både på gott och ont, för om vi visste när det var dags så kanske vi skulle ta vara på dagarna bättre än de flesta av oss gör och framför allt inte gnälla så förbaskat om varenda liten småsak som går oss emot. Jag beundrar din styrka och ditt mod och den person du är! Du är fantastisk!

    Kommer så väl ihåg när du och Lars kom och hälsade på mig och David på Brönet, grillade, drack vin som ni hade med er (Casillero del diablo, första gången jag tyckte det var gott med rödvin till mat) och pratade polisskolan. Du hade blivit en grym polis ska du veta fast du är säkert en supersyrra också. Det betvivlar jag inte! Livet förändras, jag kan fortfarande bestämma det mesta i mitt och nu har jag nu tröttnat på polisen och går i dina spår, jag pluggar till sjuksköterska på Skeria. Är det rätt? Tja, vem vet?

    Önskar inte min värsta fiende det du och din familj går igenom. Tänker på dig varje dag och kommer att fortsätta med det. Vem kan glömma en toppentjej? Kom ihåg du är världens bästa Jenny och krama och pussa din familj så länge du kan!

    Tusen kramar från Karin Larsson

    SvaraRadera
  44. Jag beundrar dig, att du är så stark. Många kramar till dig.

    SvaraRadera
  45. Blir så berörd av din blogg och vill skicka massor med varma kramar till dig! /Karin

    SvaraRadera
  46. Det är klart att jag inte glömmer dig ! Det tror jag ingen gör, oavsett om man fått äran att lära känna dig personligen eller genom bloggen. Du är en jättefin person och du berör oss alla !

    Jag hoppas att du hittar orken att skriva klart breven till dina barn men om inte så har du gett dom så mycket annat, kärlek och upplevelser, som dom kommer att minnas för alltid. Du är och kommer alltid att vara deras mamma och det bandet kan ingen bryta. Inte ens döden. Det är inte alla barn förunnat att ha en mamma som varit och är- trots sjukdomen- så närvarande och som har gett dom så mycket. Tänk bara på alla roliga saker ni kunnat göra, även under sjukdomstiden. Sen finns ju Lars där och även resten av familjen som kan berätta och förklara för barnen om dom har frågor. Men jag förstår att du vill med egna ord skriva till dom, dina tankar och förhoppningar. Men vet att du är älskar och kommer ej att glömmas bort !

    Kramar i massor <3

    SvaraRadera
  47. Jenny, min älskade syster. Vi glömmer dig aldrig, aldrig! Hur skulle det ens vara möjligt? Vi har så många underbara minnen att plocka fram ur hjärtat. Och genom Viktor och Klara kommer du alltid att finnas med oss.

    Puss och kram

    SvaraRadera
  48. Tårarna trillar och det gör så ont i bröstet . Och du är helt okänd för mig men det svåra , tunga som ni drabbats av berör så djupt . Och ändå kan vi bara fortsätta leva , och världen som pågår fast det är så tungt .....och krokigt .
    Och du och barnen tillhör varandra för alltid , i hjärtat där gömmer man det bästa . Och hjärtat har många dörrar som vi kan öppna när vi vill .
    Orden räcker inte till ...

    SvaraRadera
  49. Man glömmer ALDRIG den man älskat så mycket! Lita på det.
    Minnen, tankar och sorg gör att man aldrig glömmer. StyrkeKram att orka sista biten skickar jag till dig, dig som jag aldrig mött!

    SvaraRadera
  50. Hej Jenny
    Min exmakes fru fick cancer 1,5 år efter att de fick tvillingar. Det tog ungefär ett år och sen gick hon bort. Hon pratade mycket om att skriva brev till barnen, men fann aldrig riktigt kraften. Eller rättare sagt; även om vi alla runt omkring visste att hon skulle dö ifrån oss, så ville hon inte riktigt tro att det skulle gå så illa. Hon hoppades in i det sista. Så klart.

    Idag säger min exmake att han ångrar djupt att han inte drev på henne. Och även lät henne filma sig själv medan hon pratade till dom. Jag fick dom att köpa en videokamera men det blev aldrig av att de spelade in. Vilket han har stor ångest för idag.

    Pojkarna är nu 10 år och de saknar sin mamma varje dag och har ofta frågat varför mamma aldrig skrev brev till dom. De säger att de önskat att de fått ett brev på varje födelsedag...Exmaken hade velat att hon även skrivit brev att läsas på speciella dagar såsom 18-års dagen, studentdagen, bröllopsdagen, föda-barn-dagen.

    Det är med sorg i mitt hjärta som jag läser din blogg. Du väcker känslor som jag för evigt trodde var begravda. Den smärtan som exmaken fick gå igenom efteråt önskar jag ingen. Pojkarna var så små så de minns inte. Det gör däremot min 20-åriga dotter, som stod henne mycket nära. Hela hennes liv rasade ihop. Men det är en annan historia.

    Så. Försök att finna kraft. Du kommer för evigt att finnas i deras hjärtan, men sorgen blir kanske lite lättare att bära om de har dina ord att tillgå när det är som värst.

    SvaraRadera
  51. Har inga ord...men en stor kram...//agNeta

    SvaraRadera
  52. Jenny, hur skulle vi kunna glömma dig? Jag är en bloggläsare och du är en av de starkaste jag vet. Du kommer att finna kraften. Kramar i mängder. Ingela

    SvaraRadera
  53. Åh vad jag önskar att jag kunde ge dig lite av min ork. Kramar om!

    SvaraRadera
  54. Underbara människa. Jag blir så ledsen att läsa det. Är det så det ska vara på slutet? Att man blir tröttare och tröttare tills man en morgon inte vaknar upp?
    Men det kanske är bättre det än att man lider och har ont.
    Tänker så mycket på dig och blir glad varje gång du ger i från dig ett livstecken.
    Njut av varje dag!
    Kramen,
    Elisabeth

    SvaraRadera
  55. Jenny! Jag känner inte dig men din blogg har rört mig djupt. Tankar på dig och din familj dyker upp i vardagen och jag får kämpa mot tårarna. Jag kommer aldrig att glömma dig!
    Livet är så grymt och orättvist både mot dig och din familj.
    Man vet ju inte vad som väntar på en efter döden men jag tror att vi då, förr eller senare, får träffa alla våra kära.
    Tack för att du har delat med dig av ditt liv. Varma kramar och styrka till dig!

    SvaraRadera
  56. Hej Jenny! Jag fick en dikt av min mamma när hon lämnade mig. En dikt som var inramad i en tavla och som jag har haft uppsatt på väggen så jag har kunnat se den varje dag. Hon hade inte ordets gåva som du har, men de lånade orden i dikten har ofta hjälpt mig ändå, bara för att jag kunde höra henne läsa den för mig och för att hon stod bakom varje ord i den. Men oavsett om du lämnar efter dig välformulerade, välskrivna brev eller inte så finns det ingen risk att du blir bortglömd. Så det så! Kram Monika L

    SvaraRadera
  57. Åh du fina människa! Jag blir så ledsen i mitt hjärta att läsa dina ord. Vilken smärta, så hemskt! Samtidigt vet ingen av oss något om morgondagen. Livet är skört. Du påminner oss alla om detta, att inte ta något för självklart. Jag beundrar dig och andra personer i liknande situation som delar med er av det svåra, av det katastrofala. Det ger ett sånt djup och viktigt perspektiv på livet. Mina tankar finns hos dig och din familj trots att vi inte känner varandra. Hälsningar från Lina i Linköping

    SvaraRadera
  58. Jenny, jag kommer aldrig aldrig att glömma dig. Din enorma styrka och fantastiska energi. Och sist men inte minst. Din sköna humor där jag kände att vi klickade på en gång. Hoppas verkligen att din ork kommer igen och att du får tid att renskriva. Men en kladd är fantastiskt värdefullt det med. Du är lika älskad ändå. Stora stora kramar från mig till dig Jenny. Jag hoppas att våra små tjejer hamnar i samma klass nästa år så att vi får fortsätta ta del av dina finfina gener. Usch det känns lite som ett avskedsbrev, men så är det inte menat. Vi hörs snart igen kära du. Kram kram från Lena D

    SvaraRadera
  59. Aldrig! Jag kommer ALDRIG att glömma dig, aldrig....Tänker på dig varje dag, varje dag, på dig och dina barn.... //Eva

    SvaraRadera
  60. Jenny, jag har följt din blogg ett tag och du har berört mig jätte mycket!! Jag tycker att du verkar vara en otroligt stark och varmhjärtad person! De du nu går igenom går inte att förstå och tårar rullar ner för mina kinder när jag läser om vad du nu måste gå igenom! Så himla orättvist! Dina barn, vänner o alla anhöriga kommer aldrig någonsin glömma bort dig!! Jag som är en anonym bloggläsare som inte ens träffat dig kommer inte glömma bort dig!! Massor med styrkekramar från Linnea i Småland!

    SvaraRadera
  61. DU kommer alltid att finnas kvar i alla våra hjärtan du är min förebild å självklart så har man inget val när man blir sjuk man måste fixa de men sättet man klarar de på är olika å du är den starkaste å underbaraste jag någonsin mött sättet som du hanterar din helt fördjävliga situation är helt otroligt.Jag kommer aldrig ta förväl utan vi ses här på jorden eller i himlen.Kram från Ulrica Andersson

    SvaraRadera
  62. Du fantastiska kvinna/mamma/dotter/sambo och vän!! Att läsa din blogg och det du skriver, dina vänners kommentarer,så stort och så vackert. Jag beundrar din styrka och det ljus du har, och skickar styrkekramar till dig och din familj. Ni är en väl sammansvetsad familj och du har många många vänner som dagligen skickar tankar och kraft till dig. Ger också en styrkekram till dina barn, även dom behöver styrka liksom mannen, föräldrar, och vänner som ständigt tänker på dig

    SvaraRadera
  63. Jenny, du kommer aldrig bli bortglömd det kan jag lova. Jag känner dig inte men blir så himla berörd av din blogg. Jag förlorade min syster för 7 år sen och det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Livet är så orättvist!! Min systerson pratar om sin mamma ofta och då var han inte ens två år när hon dog. Han tittar på bilder och vi pratar om henne och han tycker om när jag berättar roliga saker om henne och säger att hon är stolt över honom! Trots det vi varit med om i vår familj så tror jag fortfarande på mirakel och det önskar jag dig Jenny! Ge aldrig upp hoppet!
    Kramar från Anna

    SvaraRadera
  64. Hej! Läser din blogg och förundras över din styrka och den kopiösa kärlek som finns i ditt hjärta.Jag känner en orättvisa och oförståelse till varför vissa ska drabbas så hårt som du gjort,du kämpar på helt utan val. Jag tänker på dej ofta och detta utan att ha träffat dej en endaste gång. Jag som helt okänd kommer aldrig glömma, tro då inte att de som finns nära NÅGONSIN kommer att göra det!!! Många kramar/ Kicki

    SvaraRadera
  65. Hej Jenny!
    Vi känner inte varandra, men jag har börjat följa din blogg sedan du var i Norrans helgbilaga.Ditt öde har verkligen gripit tag i mig och du och din familj finns ofta i mina tankar. Livet är verkligen orättvist och cancer är den otäckaste av sjukdomar...
    Jag blir ofta förundrad över hur stark du är trots att sjukdomen drabbat dig så hårt. Du är en fantastisk människa!! Du skriver i ett inlägg glöm mig inte och det kan jag med säkerhet säga, Du kommer aldrig att bli bortglömd, tänker på dig! massor massor av styrke kramar till DIG!

    SvaraRadera
  66. En god vän, även om det går länge mellan gångerna vi ses. En god lyssnare, en som får mig att skratta och gör mig glad, en som man kan dela alla känslor med.Jag ska minnas dig - ALLTID!! kram Therese

    SvaraRadera
  67. Fina fina fina Jenny....jag gråter så för er skull, för din skull. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för dig att måsta lämna dina barn.

    Många kramar

    SvaraRadera
  68. Finaste Jenny! Vi som känner dig, kommer aldrig att glömma dig! Du har verkligen satt spår i våra liv! Dels för den person du var innan du blev sjuk och sen du blev sjuk har du visat en sån enorm kämparglöd, ditt hjärta för alla och ditt sätt att dela med dig av sista tiden i ditt liv. Du har varit så öppen med allt om din sjukdom och visat sån glädje när man har hälsat på dig. Det är med en obeskrivlig sorg i hjärtat jag läser din blogg och inser att du är så fruktansvärt sjuk nu. Ändå fortsätter du som vanligt med din blogg, för att du bryr dig om oss som är både på avstånd och nära. Om alla va som du, skulle världen se mycket bättre ut. Jag önskar dig all lycka och att du slipper ha ont. Du finns för alltid i våra hjärtan, vännen!
    Många kramar Carina L

    SvaraRadera