För att jag är så trött.
För att det är vinter och kallt och jag varken orkar eller har möjlighet att komma mig ut på samma sätt som tidigare.
För att jag inte kan hänga med familjen som jag vill (Viktor hade velat ha med mig i slalombacken igår).
För att den förbaskade katetern strular hela tiden.
För att levern har vuxit och putar ut.
För att jag känner mig isolerad från "det vanliga livet", att tillhöra ett sammanhang.
För att jag skulle vilja orka betydligt mer än vad jag gör.
För att jag i stort sätt inte kan hjälpa till med något praktiskt här hemma, känner mig som en belastning för familjen.
För att livet känns mer och mer inskränkt, är avundsjuk på andras liv som innehåller variation.
TACK OCH LOV för min fina familj och mina goa vänner. Utan er skulle mitt liv te sig helt meningslöst. Jag blir så glad över alla besök, korta som långa, och alla goda lunchdater. Hur trött jag än är så uppskattar jag detta och vill inte vara utan det.
En dag i taget.
Skickat från min iPhone
Du gör det så förbannat bra och jag kommer aldrig att förstå hur du orkar, men snälla fortsätt som du gör. Du är min hjälte....... Kram Ulrika
SvaraRaderaHej - jag fölger deg- och din blogg, och är så ledsen för dig. Även om jag inte är lika sjuk som dig, så tror jag att jag från den tiden jag var i ångestehelvetet- kan leva mig- åtminståne lite, in i hur skit det är. Självklart är du ledsen. DU lever, men du får inte leva som du vill, vara dig själv- i din helt egna identitet. Jag tycker du är stark som skriver och berättar. Provar skicak dig styrka och allt annat som er positivit.
SvaraRaderaKlem Ingrid
Hoppas du far kanna att du far lite mer ork och energi igen snart. Hoppas solen kommer snart. Du ar min hjalte, sa stark Jenny.
SvaraRaderaEn dag I taget.
Massa massa kramar
Du är otrolig som orkar dela med dig av ditt liv och lyckas hitta små glimtar av ljus. Ta tillvara dom som du gör och kämpa på du är en förebild och hjälte. Hoppas det kommer tillbaka lite ork snart stor kram / Helena
SvaraRaderaJenny, Jenny. Du är ingen belastning. Tvärtom den man älskar vill man hjälpa. Jag förstår dig i din ilska och saknad efter livet före sjukdomen. Vi försöker att vara hos dig så ofta som möjligt. Kramar till dig.
SvaraRaderaDu är så stark som vill berätta för oss om din situation och vi ska försöka hjälpa dig med våra ord, försöka ge dig styrka att kämpa. Du ska se att detta är en svacka, att du kommer att känna dig bättre när ljuset återvänder, när värmen kommer tillbaka och våren är i antågande. Jag är alldeles övertygad om detta. Kramar från Elisabeth
SvaraRaderaMånga tankar till dig Jenny, är inne och läser dagligen, har svårt för att kommentera men idag känner jag att ja måste. Lider så med dig.
SvaraRaderaKramar till dig från mig
Jenny
Hej Jenny!
SvaraRaderaJag har följt din blogg sedan en tid tillbaka, och ville bara ge styrkekramar. Du verkar vara en helt fantastisk mamma och människa - starkare i sinnet än många andra...Din situation är hemsk och orättvis, men det känns underbart att du har så omtänksamma personer i din närhet. Sluta aldrig kämpa, stora varma kramar från Norrland / Erika
Du är ingen belastning, älskade syster!
SvaraRaderaVi runt omkring vill göra allt vi kan för att hjälpa och finnas där för dig.
Jag är också ledsen över det som du har skrivit, men väldigt väldigt glad och tacksam att du är min syster och Alvas moster. Vi älskar dig.
Puss från Malin och Alva
Vad vackert skrivet mitt i det sorgliga. Tårarna rinner.
SvaraRaderaJÄTTEKRAMEN till dig.
Förresten har du hört talas om Essence Vitae? De tar familjefotografier GRATIS för sådana som oss. Lämna så många avtryck du bara kan på denna jord till dina efterlevande.
Elisabeth Ollas Mattsson
du ska aldrig känna dig som en belastning alla runt om dig vill göra allt för att hjälpa å det finns ingen starkare å bättre Mamma än du ,Du är min förebild å är jag bara en ½ så bra Mamma som du så är jag nöjd kram från Ulle
SvaraRadera