söndag 29 januari 2012

HELGEN SOM GÅTT

Ingen skillnad vad gäller mig och tröttheten!

Jag har träffat Linda som varit här och hälsat på sina föräldrar. Jag tror att vi båda förstår att det var sista gången som vi ses, ingen av oss sa något om det. Det är så fruktansvärt svårt med avsked. Tack fina Linda för att vi kunde ses i helgen. Kom ihåg att jag håller tummarna, hårt!!

I lördags hade vi fikafrämmande på dagen och på kvällen blev vi bjudna på god mat av Pernilla och Magnus.

Dagen som gått har varit lugn. Jag har renskrivit några brev. Vid lunchtid kom stefan, Marielle och söta Gustav hit. De hade med sig sushi och smarrig efterrätt!! Middagen fixade mamma och pappa. Kreolskans gryta. Massor gott och massor 80 tal =).

Nu ligger jag i sängen och slötittar på så ska det låta. Det är väl inte det bästa avsnittet, men skönt tidsfördriv.

Snart kommer John Blund och drar mig in i drömmarnas värld.

Skickat från min iPhone

16 kommentarer:

  1. Tack för att vi fick komma idag :) alltid lika trevligt o ses ! Ja e så glad att du o Linda lärt mig äta sushi..de e såååå gott !!
    Hoppas du drömmer ljuva drömmar,finaste Jenny <3
    Kramar.

    SvaraRadera
  2. Härligt att höra att du haft en fin helg <3
    Och att du haft energi till att fixa med breven <3
    Önskar dig massor av mer bra och fina dagar tillsammans med alla Du älskar och som älskar Dig <3
    Styrka Kärlek Hopp & Mod i massor
    Kram från en annan Jenny

    SvaraRadera
  3. Hej Jenny!
    Har följt din blogg ett tag och känner att jag måste skriva nåt. Du berör mig så mycket och jag är imponerad av att du orkar dela med dig..
    Min mamma dog i cancer när hon var 38 och jag var 13..
    Tycker det är helt underbart att du orkar skriva brev till dina barn, hade själv velat få såna..
    Oroa dig inte.. Det är snart 17 år sedan min mamma gick bort och hon följer fortfarande med mig..
    Livet går vidare men personer som har betytt så mycket för en glömmer man aldrig!!
    Skickar massor av styrkekramar till dig!
    /Emma

    SvaraRadera
  4. Orden finns inte , är inte tillräckligt stora .
    Livet gav dig det finaste att få Kärleken och Barnen .
    Är som att få en smäll rakt in i hjärtat av att läsa om ert liv .
    Kan inte ana hur det är men mina djupaste sympatier .

    Och vem ska tända stjärnorna ?

    SvaraRadera
  5. Skriva eller inte skriva. Vad ska jag skriva? Det går inte att i ord få fram känslorna som kommer när jag läser din blogg. På något sätt känns det ändå viktigt att få fram att du berör mig otroligt mycket och jag känner en sån kärlek till dig trots att vi aldrig har träffats.
    Jag undrar om du kommer träffa vår underbara Irma på andra sidan? En härlig glad 6 årig lintott som förmodligen hänger med några söta killar over there, en riktig killtjusare :-)
    Jag vill att ni ska få träffas, jag tror att ni kommer att gilla varandra. Men jag hoppas det dröjer.
    Kärlek och styrka till dig. Du är verkligen helt enastående! Kram Tina
    www.irma.snabber.se

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Jag beundrar din stryka. Känn att vi alla som skriver finns med dig och tycker om dig och hejar på dig. Breven du skriver till dina barn kommer betyda mycket för dem. Kanske kan du skriva ett brev som de får öppna i framtiden, kanske den dagen när de själva får veta att de ska få barn?

    Stor kram

    SvaraRadera
  7. Jenny. På sätt och vis har du ju redan skrivit ett brev till dina barn, med denna blogg. Jag förstår att du kanske har mycket mer att säga men ingen kan undgå att se, läsa och känna den kärlek du har till dina barn. Du har gjort någonting underbart för dem med denna blogg; du har svarat på så många frågor och gett dem en trygg hamn att gå till om de nånsin känner sig vilsna. Du har gjort allt rätt, om min mamma blev sjuk så skulle jag önska att hon lämnade efter sig en sån "dagbok" som du har gjort. Inte bara skulle jag kunna läsa hennes tankar om och om igen men även dra styrka från alla dem som stöttat henne med sina kommentarer. Du är viktig!

    I och med detta kommer du aldrig att bli bortglömd av oss andra, okända. Tack för att du har modet att dela med dig, du har hjälpt oss alla på många sätt och vis. Kanske t.o.m. förändrat vårt liv. Mer avtryck kan man inte göra här på jorden.

    Haaaaj faaaajv ;-)

    SvaraRadera
  8. Hej Bästaste Jenny! Ville bara titta in till dig och ge dig några kramar. Du skall veta att det är mååånga som läser din blogg men kanske inte alltid kommenterar. Man kan inte alltid finna orden och ibland skriver man men suddar igen för att man vet inte vad man skall skriva riktigt. Precis så är det många gånger. Jag vill bara att du skall veta att vi är många som tänker på dig och skickar styrka även om det inte alltid trillar ner en rad på pappret.
    Stor kram gumman och hoppas sömnen gav dig lite ny kraft.
    Ingrid

    SvaraRadera
  9. Förstår att du har många vänner :) för du är Jenny!
    Ingen kommer glömma dig!!! Jag är bara en bloggläsare men du har bjudit in mig till dina tankar, det är beundransvärt.
    Många styrkekramar till dig och din familj

    SvaraRadera
  10. Hej min vän! Du finns och kommet alltid att finnas i mina tankar och i mitt hjärta. Kramar/Sofie

    SvaraRadera
  11. En stor hjärtevarm kram till dig fina Jenny, Du kommer alltid att finnas hos dina kära. Kramis.

    SvaraRadera
  12. Stor kram till dig, tappra modiga kloka Jenny.
    Med dina barn kommer du alltid att vara, du är ju en del av dem!

    SvaraRadera
  13. Fina Jenny, vilken kämpe du är. Alla vi som är föräldrar och läser detta försöker förstå det oerhört svåra som du går igenom nu, men jag tror det är som många skriver - dina barn kommer alltid att minnas dig. Jag vill tipsa dig och din familj om boken Du är hos mig ändå, om barn som förlorat en förälder. Det är en viktig bok som betytt mycket för många.
    Du är i mina tankar, hoppas du får njuta av vintersolen imorgon! Kramar från Hanna

    SvaraRadera
  14. Varm stöttande kram till dig Jenny från mig Sara

    SvaraRadera
  15. Fina fina Jenny jag ville så gärna säga något men visste inte hur eller vad. Vi var många där så det kändes inte som rätt läge och ville ge dig en chans först. Men jag hoppas du kände mina tankar som jag försökte sända över till dig. Helst utav allt ville jag inte åka tillbaka till Västerås utan stanna ett tag till o träffa dig mer men verkligheten fortsätter, obönhörligt:( Det gjorde väldigt ont att åka ifrån dig. Jag finner inga ord men du ska veta att jag kommer sakna dig oändligt mycket och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta o i mina tankar. Det känns inte alls bra att behöva skriva det här för det är så overkligt och orättvist att det händer, igen... Men samtidigt känns det viktigt att förmedla mina känslor till dig när vi inte kunde prata om det sist. Jag önskar så att det inte var sista gången som vi sågs men jag ringer dig såklart. Tusen tusen och åter tusen kramar till min lilla hjältinna/ Linda

    SvaraRadera
  16. Jenny! Det du berättar berör och smärtar. Du skriver så ärligt och fint. Du är en jättefin tjej och ingen kommer att glömma dig. Varma kramar från oss alla på Menuettvägen.
    /Anna

    SvaraRadera