FÖRLAMAD

Nu har cancerhelvetet ställt till det.
I tisdags var jag som vanligt. Var till Umeå för förberedelse inför strålning. Innan jag var klar på sjukhuset fick jag zometa; ett skelettstärkande dropp. Åkte sedan på stan med Fia och shoppade. Kom hem från Umeå ca 19.00.

Gick och la mig vid 22.00 och vaknade ca en timma senare med frossa, feber och en fruktansvärd muskelvärk från midjan och neråt. Ringde AHS Viool som kom och gav morfin.

Då, natten mot ons började jag så sakteliga att tappa känseln i mina fötter. Sent natten mot ons fick jag sockerdricka i fötterna.

När jag vaknade ons morgon hade jag ingen känsel från knäna och nedåt.

Just nu befinner jag mig på Onkologen i Umeå. Förlamad från MIDJAN OCH NEDÅT (bortsett från låren). Det är en av kotorna med tumörvävnad på, som trycker så hårt på ryggmärgen att nerverna från midjan och nedåt helt stängts av Jag är ledsen, deppig, arg, förtvivlad. Vill sova, vakna upp och tro att detta ska vara en mardröm, men det är det inte.

Har kateter och kan ej styra "nr" 2. Känns frutansvärt. Gråter och känner mig förtvivlad, vill ej vara med om detta.

Får strålning för att bromsa upp förloppet. Har inga förhoppningar om att det ska bli bättre. Operation ej aktuell då jag har alldeles för dåliga blodkoaguleringsvärden samt att levern är i ett dåligt skick. Har en svår infektion (CRP 180). som inget vet var den kommer ifrån. Får antibiotika för detta.

Detta var det sista jag trodde skulle hända. Känner mig håglös och har många funderingar om meningar med livet. Vilket liv kommer detta att medföra. Ser bara just nu alla hinder som förlamningen kommer att medföra.

HELVETETS JÄVLA SKITHELVETE. HATAR CANCER OCH HATAR ATT VARA FÖRLAMAD!!!! Är ledsen, förtvivlad och håglös. Vet aldrig om jag kommer att känna glädje igen.

Fredagskvällar brukar vara myskvällar hemma hos oss, med tacos, tv (idol), glass och popcorn. Den här fredagen ser annorlunda ut. Snart kommer Lars och barnen hit (Lars åkt hem för att hämta dem). Kommer att bli mysigt men samtidigt jobbigt att möta barnen.

Hur, hur ska jag nånsin bli glad igen?!?!?! Måste livets alla jävla prövningar drabba just mig!!!

Känner just nu ingen glädje med nåt!!
Skickat från min iPhone

FINA KILLAR

Två fina killar; min bror och min pappa. Visst är de lika varandra!?!

I fredags kom finaste Krille (Kristoffer) hem över helgen. Krille är min bror. Han bor i Stockholm tillsammans med sin Sara. Jag har världens finaste bror. Det är synd att han bor så långt borta, skulle vilja kunna ses ofta, ofta!! Samma gäller ju såklart min syster och hennes Per, som bor i Kalmar, och Lars syster Mia och hennes Anders, som bor i Stockholm. Tur att deto finns telefon =).

Min pappa kunde inte ha valt ett bättre tillfälle att gå i pension =). Jag har världens bästa pappa!! För honom är ingenting besvärligt. Han hjälper till med än det ena, än det andra. Men framförallt så finns han till och är min älskade pappa!!

Idag ringde "min" läkare på AHS. Han kollade bl.a hur det var med värken och höjde, efter vårt samtal, T Depolan, som jag tar morgon och kväll.

Det var även av honom som jag fick veta att jag ska ner till Umeå imorgon och förberedas inför strålning av div. Skelettmetastaser. Själva strålningen blir på torsdag. Imorgon kommer taxin och hämtar mig, tar mig från dörr till dörr. Imorgon kommer Fia att vara i Umeå, så det blir smaskig lunch på stan, och en eftermiddag i affärer =).

VISSA STARTAR DAGEN.......

.......med en stor kopp rykande hett kaffe.

 Jag startar dagen med ett glas fil och 3 st morfintabletter à 10mg. Dessa tar jag för att lindra värken i ryggen. Värken går aldrig riktigt att få bort, vilket skulle vara helt fantastiskt. I morse tog jag extra tabletter kl 07.00, men de har inte hjälpt tycker jag. Svanken värker och det känns som att ryggen ska gå av. Vä knä är också ont =(. Det blir inte bättre av att man gnäller, men det är ganska skönt att få gnälla av sig.

Snart ska jag också ta en stor kopp rykande hett kaffe!!

Skickat från min iPhone

YTTERLIGARE OMSTÄLLNINGAR

Här sitter jag vid kanten av en fors vid Medlefors.

Mamma, pappa, kära bror, Viktor och jag själv tog en härlig promenad i förmiddags. Vi gick via Medlefors ner till rovön, där vi fikade i solskenet. Trots värk i ben och rygg så hade jag det jättehärligt. Älskar hösten när den är som vädret varit idag. Vindstilla och solsken =). På vägen hem mötte fina Sara upp. Mysigt att vi hann ses, Sara!!

Rullstol, rollator, kryckor, sittbräda till badkaret och handtag till toastolen; det är de hjälpmedel som jag fått hittills.

Första helgen i september hade jag, mamma och Klara en riktig tjejhelg. På lördagen var vi i Piteå och shoppade, och på söndagen var vi ute i Medleskogarna och plockade massor med svamp. Det är inte så länge sedan, och nu sitter jag här, totalt oförmögen att på egen hand bege mig ut i svampskogen. Det har gått så vansinnigt fort, att kroppen har tacklat av. Märkligt nog så har jag funnit mig i den nya situationen. Jag har väl inget val!!

Jag är så himla rädd att jag aldrig kommer att komma upp ur rullstolen. Just nu har jag, som jag sagt tidigare, så fruktansvärt ont i ryggen (svanken), ont i vä höft och ont i vä knä (en nervskada från troligtvis vä bäcken). Jag kan inte gå särskilt många steg innan det börjar kännas som att nån skär med knivar i vä knä.

Jag kommer aldrig att acceptera att jag hamnat i detta tillstånd, för då känns det på nåt vis som att jag gett upp!!

Det är jobbigt att hela tiden vara beroende av någon annan. Missförstå mig inte, jag uppskattar all hjälp jag får, men jag skulle vilja kunna vara helt oberoende av någon annan, precis som det var tidigare!!

Som det är nu, så tar jag mig ingenstans på egen hand. Jag vågar mig inte ut själv med rullstolen. Jag är alldeles för armsvag (cortisonbiverkan)
Bilen och kryckorna kan jag ta, om jag tex ska och hälsa på nån.

Jag är glad och lycklig över att jag har så många runt omkring mig som vill hjälpa mig. Familj och fina vänner, utan er vore jag inget!!

Idag på förmiddagen var det mumintrollsteater. Jag och Klara gick med Sofie och Hanna. En teater som uppskattades av både mammorna och barnen.

Jag har fortfarande okristligt ont i ryggen. Idag har jag behövt ta extra smärtstlllande tabletter ofta, ofta. Man tycker ju att det skulle gå att få bort den för.....annade värken, hur svårt ska det vara liksom!!

Det som håller mig över ytan just nu är familjen och alla mina fina vänner. Vad gjorde jag utan er?!?!

Jag lovar er att jag säger till om jag inte orkar umgås. Trots värk och trötthet så mår jag bra när jag har nära och kära omkring mig!!

Tack för alla era tankar, telefonsamtal, meddelanden, hjälp med än det ena och än det andra. Tack för annat som ni alla gör för mig. Det betyder allt för mig. Jag känner mig "låg" och till och från ångestfylld, men ni lyfter mig.

Kramar i massor till er alla!!

TILLVÄXT AV TUMÖRER

Har inte bloggat på länge. Orken har ej funnits.

På läkarbesöket i Umeå i tisdags fick vi veta att det tillkommit flera centimeterstora tumörer i levern. En av kotorna där jag har en tumör, har börjat bukta in mot ryggmärgen, vilket inte är bra.

Jag har så ont i ryggen att jag inte kan gå. Har fått rullstol, rullator och kryckor för att kunna ta mig framåt. Just nu känns allt pissigt. Är ledsen och neråt.

Skriver mer sedan!

Skickat från min iPhone

SURING

Gårdagen var en lugn och härlig dag. Lars fixade på gården, bar upp utemöblerna med hjälp av svärfar och min pappa. Gräset fick sig en omgång, kanske den sista klippningen för i år, vem vet när snön behagar komma =). Efter fixet på gården blev det fika till alla (svärmor och svärfar och mina föräldrar).

Lagom till hockeyn hade lugnet lagt sig på Klangvägen =). Lars och Magnus satt hos oss och såg hockey. Jag och Fia åkte iväg och handlade det som behövdes till middagen. Sen åkte vi hem till dem och förberedde inför middagen; SURSTRÖMMING, mums.

Vi trotsade kylan, klädde oss i fleece, filtar och mössa (vissa av oss =). Infravärmen slogs på och vi hade det riktigt varmt och mysigt på Fia och Manges altan!! Helt flugfritt var det också. En toppenkväll hade vi!!

Denna dag har börjat lugnt. Frukost framför tv:n. Har fortfarande inte fått nåt vettigt gjort. Om en timme har klara sitt första danstillfälle för den här terminen med funkykidz. Hon har längtat!! Ikväll blir vi bjudna på middag av mamma och pappa, lyx!!

SMÄRTA

Söta lilla Alva!! Snart kommer jag och myser med dig.

Har inte bloggat på ett tag nu. Det beror på att jag har haft så fruktansvärt ont i skelettet, tagit en massa extra morfin och på grund av det blivit trött. Jag har helt enkelt inte orkat blogga.

Har som sagt haft väldigt ont, framförallt i vä höft, men även svanken och hö höft har smärtat ordentligt. I torsdags kontaktade jag AHS pga smärtan. En akutremiss till röntgen skrevs. Jag hade så tur att Camilla och lilla Amanda var här. Camilla skjutsade mig till röntgen, och stannade där med mig tills alla röntgenundersökningar var klara. Vi hann med både fika och trevlig lunch på lasarettet =). Så himla skönt att slippa vara ensam alla dessa timmar =).

Jag gjorde en slätröntgen som inte visade nån fraktur (misstänkte det efter fallet i tisdags). Fick även göra en mr som dessvärre visade flera tumörer i både vä och hö bäcken. Har inte vetat att jag haft dessa tumörer. Har ju inte heller gjort nån mr på det området tidigare så ingen vet hur länge de har funnits där.

Igår när jag vaknade hade jag fruktansvärt ont och hade även feber. Jag hade så ont att jag var tvungen att profylaxandas (ni vet, sånt man gör när man ska föda barn). Lars ringde till AHS, och en läkare därifrån kom efter ett tag. Vi pratade ett tag, jag var rätt deppig, blir lätt så när jag har så fruktansvärt ont. Känns som att slutet är nära. Var skönt att få prata ett tag med läkaren. Till lunch kom Fia och hade med sig mat. Hon fick mig att dras upp ur deppigheten. Tack finaste Fia. På eftermiddagen åkte jag och pappa och handlade och gick på Apoteket.

Igår kväll hade vi fredagsmys med tacos, film, popcorn och glass =).

MOSTER

Fick alldeles nyss veta att jag blivit moster (igen, för jag är ju moster sen tidigare åt fina Juni). Jag är så glad. Malin (älskade syster) och Per fick i kväll en liten flicka efter flera dagars kämpande med vattenavgång och värkar. Du är bäst, Malin. Puss!

Nu blir det en låååång väntan innan vi (jag och mina föräldrar) åker ner till Kalmar. Vi ska bila ner och åker den sista september. Oj, vad jag ska mysa med lillgumman!!

Efter ett sånt här glatt besked känns det fånigt att gnälla om min skruttiga kropp, men jag gör det ändå.

Idag har jag haft en riktig skitdag, vad beträffar ryggen. Jag har varit tvungen att ta extra morfin x 3 idag. Jag har inte riktigt en helt tillfredsställande smärtlindring. Ska ta upp det med läkaren på torsdag, om det blir nån behandling då, annars får jag ordna det ändå, för så här kan jag bara inte ha det!!

Idag har även mina ben spelat mig ett spratt. Jag hämtade Klara från förskolan med bil idag, brukar i normala fall gå. När Klara skulle sätta sig i bilen stod det två kassar med mat på hennes plats. Jag skulle flytta kassarna till framsätet. Den första kassen flyttade jag utan problem. Jag tog sedan i kasse nr 2, och då hände nåt. Helt plötsligt så bar inte benen längre!! Jag ramlade omkull, satte mig pladask på marken (och på Klaras fot). Matkassen tappade jag, och vissa av matvarorna flög ut. Jag tog naturligtvis emot mig med min dåliga arm =(. Ryggen och armen fick sig en riktig omgång, men det läskigaste var att kroppen inte löd mig, att benen bara helt plötsligt tappade all kraft, huvva! Tur att ingen (tror jag) såg mig. Klara hjälpte mig att plocka ihop matvarorna, sen åkte vi hem.

Ikväll har Klara och grannpojken haft disco i Klaras rum. Klara har pratat flera dagar om detta, att hon vill ha disco. Klara bytte om till en klänning med bra "sväng" när man snurrar =). Jag fixade popcorn och discomusik. Klara tände discolampan, och sen var discot i full gång =). Jag fick inte vara med på discot, men jag tjuvkikade på dem. Snacka om söta ungar. Det avverkades många sköna moves på det där discot =). När grannpojken gått hem, fortsatte Klara att dansa, hon snurrade så att Klänningen stod rätt ut och var så himla söt =).

När jag satt där och tittade på Klara när hon dansade, så fick jag "en klump i halsen" och började gråta.

Tänk om jag inte får uppleva Klaras första "riktiga" disco!

Såna tankar slår mig lite nu och då och gör mig så ledsen!


Skickat från min iPhone

VILODAG

Idag har jag tagit det väldigt lugnt! Har bott i soffan från morgon till två tiden på eftermiddagen. Jag trodde att vilan skulle göra att jag skulle ha mindre ont nu i kväll, men icket! Jag har jätteont i höfterna, framförallt den vänstra.

Har verkligen inte gjort något ansträngande idag. Gått förbi pappa på väg till förskolan för att hämta Klara (mamma och pappa bor bara några hundra meter ifrån oss). Efter att jag hämtat Klara gick vi till lekparken här bredvid. Där satt jag och tittade på när Klara och hennes kompisar lekte =). Så, som sagt, inte fasen blir det bättre med den eländiga smärtan, bara för att jag vilat. Känns skit-trist.

För ungefär en och en halv timme sedan tog jag både Alvedon och snabbverkande morfin. Den värsta smärtan har nu lagt sig, skönt!

Sen har jag fått feber igen!! Testade precis då jag tog Alvedonen och då hade jag 38 grader. Fy vad jag blir less. Och jag fattar inte vad febern beror på?! Jag har inga andra virussymtom. Har hört nånstans att tumörerna i sig kan ge feber. Men jag har ingen aning?!

I eftermiddags ringde en ssk från Onkologen i Umeå. Hon berättade att proverna, som AHS-Viool var här och tog i morse, var bra, men att läkaren i Umeå ändå ville skjuta upp behandlingen tills på torsdag, med tanke på att jag haft virus i kroppen och feber. Klokt, även nu med tanke på att jag har feber nu igen!!

Håll tummarna för att febern lägger sig.


Skickat från min iPhone

MINA FINA OCH KLOKA BARN.

Jag har alltid, sedan barnen varit små, gillat att hitta på roliga upptåg med dem. Det är inte särskilt märkvärdiga saker som vi gjort, utan jag har utgått ifrån vad barnen tycker är roligt. Det kan t.ex vara lek i en lekpark, en eftermiddag på badhuset, en tur till biblioteket eller en mysig skogspromenad. Det är så härligt att uppleva saker tillsammans med barnen!! Och det uppskattas av barnen. Viktor pratar t .ex fortfarande om en picknick som jag och han gjorde en vinter, i en snöhög nära vår dåvarande lägenhet. Vi hade pastasallad med oss ut och satte oss i snöhögen och hade picknick. Både jag och han hade jättemysigt. Klara pratar också lite nu och då om när jag och hon, första vintern i huset, hade picknick på garagetaket =).

Saker som kanske inte verkar så märkvärdigt, men som ger barnen och mig fina upplevelser, och därefter minnen.

Jag tycker att jag har en fin kontakt med båda mina barn och vi pratar mycket med varandra. Det är så härligt med deras reflektioner och tankar. Just nu är Klara inne i en period då hon frågar mycket om olika saker. Inte helt lätt att svara alla gånger, men det ger en själv tid för eftertanke.

På kvällarna, vid "nattningen" brukar jag ta mig god tid med barnen, var och en för sig. Det ger ett lugn att få sitta i lugn och ro med var och en av dem och "stämma av dagen". Ofta dyker det upp frågor och funderingar efter ett tag, som de aldrig fått tillfälle att ställa om jag "bara " stoppat om dem och sagt god natt. (Såklart gör jag ju det också ibland, jag vill inte framstå som nån "supermorsa", men oftast ser jag till att ge dem tid, var för sig, på kvällen).

Härom kvällen när jag satt inne hos Viktor så pratade vi om mig och min cancer, vilket han har ett stort behov av! Helt plötsligt så säger Viktor följande mening;

"Alla som har cancer och bor i familj är väktare av ledsamheten".

Jag frågar Viktor vad han menar med det, och han förklarar det med att det inte är så roligt att ha en familjemedlem som har cancer!

För någon kväll sedan satt jag inne hos Klara när hon skulle lägga sig. Vi pratade om lite av varje. Tidigare på dagen hade Klara berättat en väldigt söt "matsaga" för mig som hon lärt sig på förskolan. Den matsagan "läser" de varje dag precis i anslutning till att de ska äta. Sagan byts ut med jämna mellanrum, och just nu handlar den om en liten gubbe och hanns gumma =).

När jag bad Klara att berätta den där sagan för mig den där kvällen, så tog samtalet en helt annan riktning. Klara tittade mig djupt i ögonen och frågade mig om jag kommer att kunna börja om att jobba nån gång, eller om jag kommer att vara sjukskriven tills jag dör. (Så pass medveten är alltså familjens underbara femåring). Jag försökte, så gott jag kunde, gråtandes, att svara på frågan. Sen frågade jag Klara hur hon kom att fundera på det. Jag får till svar att "Jo, mamma, jag tänkte att du kunde lära dina patienter matsagan".

Söta, fina, underbara Klara. Tänk så mycket tankar och funderingar som rör sig i hennes huvud!! Jag grät massor den "nattningen".

Imorgon kommer AHS Viool och tar prover på mig inför ev behandling tis och ons. Jag är lite orolig att det inte blir nån behandling, då jag har nåt "skit" i kroppen som ger lite lätt feber. Har inte kollat nu i kväll, men imorse hade jag nästan 38 grader! Ska gå och sova nu och kurera mig =). (har redan slumrat i soffan).
Skickat från min iPhone

INLAGD, ISOLERAD, UTSLÄPPT

Ja, tisdagen började ju inte så bra, med kramp i ryggen. Tog det väldigt lugnt på förmiddagen, tog extra morfin (tabletter) och slumrade till och från i soffan. Kl 12 hade jag en efterlängtad och inplanerad lunch med en vän. När det var dags för lunchen mådde jag mycket bättre. Det blev en lång, trevlig och god lunch =).

På kvällen tog jag en promenad, med en vän. Vi tog det lugnt, men det hjälpte inte. När jag kom hem fick jag efter ca en timme så fruktansvärt ont i kroppen. Tog extra morfin och la mig och slumrade i soffan, igen =). När jag vaknade, vid 11 snåret på kvällen, så kände jag att nåt var fel i kroppen. Frös så jag skakade tänder. Kollade febern; 39 grader =(. Ringde till AHS Viool och de ringde till kirurgen. Kirurgläkaren ville att jag skulle komma in till akuten för bedömning.

Lars skjutsade in mig, känns inte bra att lämna barnen sovandes, men det tar ju bara några minuter att köra till och från akuten.

När jag väl var på akuten sattes som vanligt nål i venporten, prover togs och jag fick dropp. Läkaren undersökte mig. Jag fick veta att de neutrofila (en del av de vita blodkropparna) var så låga att det krävdes att jag blev isolerad. Lades natten mot onsdag in på en kirurgavdelning på lasarettet.

Jag låg isolerad från tis till tors. Två dygn som jag mest sov bort. Detta gjorde att vårdtiden inte kändes så lång. Dock hanns det med en mängd störande moment under vårdtiden. Som alltid när jag är inlagd i Skellefteå, så krånglar venportsnålen, vilket den aldrig gör i Umeå, eller när AHS är hos mig och använder den, märkligt!!

Jag tänker inte "ta upp" alla störande moment. Men ett av dem var så vansinnigt irriterande att jag bara måste få ur mig det.

Det var tors eftermiddag, jag hade just fått veta av en ssk att mina värden var bra och att jag skulle kunna gå hem. Så kommer kvällspersonalen, ca 5 min senare, in till mig och en manlig ssk presenterar sig och säger att han har goda nyheter, mina värden är bra. Jag säger att jag redan fått veta det och att jag nu är på väg hem. Den manliga ssk;n tittar medlidsamt på mig och säger att han har andra planer. Han vill att jag stannar kvar tills på fredagen, är med på ronden, får träffa läkaren och, nu kommer det bästa, "får knyta ihop säcken". KNYTA IHOP SÄCKEN, haha. Jag lät den manliga ssk;n veta att jag hellre åkte hem till min familj än att knyta ihop nån JÄ...(€@..A säck!!

Och så blev det också, jag kom hem tors em, riktigt skönt.

AHS Viool kom tors kväll, och två tillfällen på fredagen, för att ge mig antibiotika intravenöst. Fr.o.m. Fre kväll tar jag antibiotikatabletter. Jag har fortfarande feber, runt 38 grader, mycket irriterande. Jag undrar hur det blir med den tänkta cellgiftsbehandlingen på tis och ons?!

Idag har jag blivit tidningskändis =). Ett reportage om mig, min blogg och mitt liv med cancer. Mittuppslaget i helgbilagan i Norra Västerbotten. Jag är nöjd med reportaget. "Tryckfelsnisse" hade gjort sitt på några ställen, men i övrigt är jag mycket nöjd. T.o.m bilderna blev bra, tycker jag =).

Ikväll har jag skrattat och gråtit till Mia Skäringers stand up show. Nu är det dags att lägga isäng en febrig och trött Jenny. Skriver mer imorgon.








Skickat från min iPhone

SMÄRTA OCH MYCKET TANKAR

Söta klara provar sina nya strumpbyxor, passar bra även som mössa och halsduk =).

När jag fick mitt sjukdomsbesked, för snart 1,5 år sedan, så var jag helt opåverkad kroppsligt, förutom lite, lite värk i bäckenet. Så är inte läget nu. Kroppen gör sig påmind mer och mer. Smärtan i ryggen har blivit mycket värre, bara sedan i somras. Visst hade jag ont även då, men inte på det vis jag har nu.

Jag blir rädd när jag tänker på vad som händer med mig om kroppen fortsätter att tackla av i samma takt som den gjort hittills! Mina ben har blivit jättesvaga och jag kan inte "lita" på dem längre. Igår cyklade jag in till stan, normalt en helt okomplicerad cykeltur. Men igår; hade väldiga problem att cykla i uppförsbackarna och när jag hoppade av cykeln så bar inte benen riktigt. Inte så att jag trillade omkull, men det kändes otäckt. Jag vill kunna lita på att kroppen fungerar, men det kan jag inte som det är nu.

Ryggen är verkligen ett stort problem. I morse vaknade jag en timme innan väckaren skulle ringa pga att hela ryggen krampade. Det har jag aldrig varit med om tidigare. Krampen började i svanken, och strålade upp genom hela ryggen. Riktigt otäckt, kunde knappt andas, så ont gjorde det. Jag gråter sällan av smärta, men det gjorde jag i morse. Inledde morgonen med att ta snabbverkande morfintabletter! Nu känns det bättre, men det är långt ifrån bra, har fortfarande kramp =(. Problemet med att ta de snabbverkande morfintabletterna är ju också att jag blir trött av dem. Inte så himla skoj att stiga upp efter en natts sömn och ta tabletter som gör att jag blir trött igen.

Högerarmen är ju nästa bekymmer. Smärtan är i stort sett borta men jag har väldigt dålig känsel i armen och handen och är väldigt fumlig, tappar saker etc. Igår, tex, när jag rev morötter på rivjärn, så såg jag helt plötsligt hur jag blödde på tummen. Jag hade rivit mig, utan att känna av det!

När kroppen är i det skick som den är nu, så blir jag faktiskt riktigt orolig för framtiden. Jag vill inte bli ett "vrak" som måste tas omhand. Jag vill ju kunna busa med ungarna, ta promenader mm, ja, göra sånt som jag alltid gjort! Jag vill, till slutet, kunna klara mig själv. Såklart kommer jag att ta emot hjälp om det behövs, har väl inget val, men jag kommer att tjura på tills det inte går längre!

Har även börjat hosta mer, med slemmiga upphostningar. Om jag inte hade haft tumörer i lungorna så hade jag väl knappt reflekterat över hostan. Men nu tänker jag, såklart, att det tillkommit tumörer även i lungorna.

Imorgon ska jag göra den obligatoriska skiktröntgen som jag gör efter var 4:e behandling. Den 13:e sep får jag veta resultatet av röntgen. Jag har redan ställt in mig på att tumörerna har växt jättemycket, med tanke på hur ont jag har. Men, som en fin vän sa till mig häromdagen: det behöver ju inte ha växt så mycket, räcker ju med att det växt litegrann åt "fel" håll och på så vis orsakar oreda.
Väntan på detta röntgenbesked kommer nog att bli den värsta hittills. Med tanke på hur kroppen känns, så är jag rädd att tumörerna växt massor. Har inte direkt några positiva vibbar, tyvärr!

Trots smärtan och just nu lite "negiga" tankar, så är denna vecka, tack och lov, fylld med roliga och energigivande upptåg tillsammans med goa vänner =).

Ett annat glädjeämne, som jag tänker på varje dag är fina systers och Pers ännu ofödda bäbis. Den kommer att titta ut vilken dag som helst nu, och om några veckor åker jag ner till Kalmar. Oj vad jag ska mysa!!

SVAMPSKOGEN

Här ser ni en nöjd Klara och delar av Karl Johan skörden =). Hon som står bakom kameran är också nöjd =).

Vi var ute i svampskogen nästan 4 timmar idag, jag, Klara och mamma Vi tog det lugnt, fikade gott och plockade massor med Karl Johan!!

Vi hade turen att bli bortbjudna på middag ikväll. Tack Fia och Mange för jättegod mat!!

Det har inte blivit nån direkt vila idag, får ta igen det nu =).

SHOPPINGDAG

Igår åkte jag, Klara och Mamma till Piteå för en mys/shopping-dag. Vädret i Piteå var perfekt för shopping, duggregn hela dagen =).

På bilden lunchar vi inne i Småstaden. Vi var betydligt gladare än vad vi ser ut att vara på bilden =). Det blev lite shoppat, men det var egentligen inte det viktigaste. Det vi ville med dagen var att göra en tjejdag och umgås. Vi lunchade gott, fikade, ja, umgicks helt enkelt. Dagen avslutades med middag hemma hos oss, tillsammans med killarna.

Det blev väl inte så värst mycket vila igår, vilket kändes igår kväll, i form av extra mycket smärta i bäckenet och svanken. Vissa dagar blir det bara så, kanske inte så bra för kroppen, men en sån dag som igår gör gott i själen!

Idag ska jag och mamma, och kanske barnen, ge oss ut i svampskogen. Jag har tänkt plocka massor med Karl Johan. Det är ju så fantastiskt gott!! Jag lär väl vara mör i kroppen även efter denna dag.

Jag har ju tidigare sagt att jag känner mig sliten i kroppen. Ont i ryggen och en högerarm som krånglar. Nu har smärtan i armen avtagit, men jag har dålig känsel samt dålig styrka i armen. Jag är ganska fumlig och har mer och mer börjat använda vänsterarmen.

Det som nu tillkommit är att jag tappat styrkan i mina ben. Om jag sätter mig ner på huk, så har jag väldiga bekymmer med att ta mig upp igen. Detta känns väldigt tråkigt, att kroppen under så kort tid, börjar ge upp mer och mer. Vad beror min bensvaghet på?? Otränade muskler eller nån nerv i kläm, även där?!

VILKEN TREVLIG DAG VI HAR HAFT IDAG, MAMMA!

Fina och värmande små ord från världens bästa Viktor, då jag stoppade om honom alldeles nyss.

Viktor har varit hemma från skolan idag, då han har mycket hosta, ont i huvudet och lite ont i magen. Dagarna efter min behandling, behöver jag ju vila ganska mycket, men det är inga problem att göra det fastän Viktor är hemma. Han är helt insatt i det och tar hänsyn till mig då jag behöver vila.

Det har varit mysigt idag, att ha en liten kompis hemma. Viktor är världens mysigaste kille att "hänga" med. Vi har sett på film, bäddat ner oss i dubbelsängen och pratat, gjort chokladpudding som Viktor åt efter middagen (vi andra åt citronfromage). Efter middagen har jag och barnen myst och sett film. Klara var jättetrött och henne la jag innan klockan var åtta! Efter det fortsatte jag och Viktor att se på tv. Det är mysigt när min stora lilla kille kryper upp och nästan sitter i knät på mig, där i soffan!

Det känns så bra att ha så mycket tid till barnen, som är det viktigaste och finaste jag har. Jag har verkligen så himla roligt tillsammans med mina fina ungar! De är två helt olika personligheter, men helt underbara båda två!

Idag ringde min läkare från AHS-Viool och ville höra hur det var med mig och hur jag hade det med smärtan. Sen sa han något, som jag själv redan kommit underfund med =). Att jag måste dra ner på tempot litegrann, för att kroppen ska orka med. Jag märker ju, att om jag håller igång hela dagarna, så är jag dels helt slut på kvällen, men har även mer ont i ryggen. Kroppsligt känner jag mig i ett riktigt uselt skick. Trist som fasen!!

Imorgon ser Klara (och jag också såklart) fram emot en tjejdag i Piteå. Jag, Klara och Mamma ska åka till Piteå och shoppa. Klara, den sötnosen har redan bestämt vilka hårklämmor hon ska ha i håret. Sen ska hon ha en klänning som matchar hårklämmorna =). Jag har ingen aning om vilka kläder jag ska ha =).

Dags att sova så jag orkar med en dags shopping imorgon! Och jag som skulle dra ner på tempot =).
Skickat från min iPhone