söndag 4 september 2011

SHOPPINGDAG

Igår åkte jag, Klara och Mamma till Piteå för en mys/shopping-dag. Vädret i Piteå var perfekt för shopping, duggregn hela dagen =).

På bilden lunchar vi inne i Småstaden. Vi var betydligt gladare än vad vi ser ut att vara på bilden =). Det blev lite shoppat, men det var egentligen inte det viktigaste. Det vi ville med dagen var att göra en tjejdag och umgås. Vi lunchade gott, fikade, ja, umgicks helt enkelt. Dagen avslutades med middag hemma hos oss, tillsammans med killarna.

Det blev väl inte så värst mycket vila igår, vilket kändes igår kväll, i form av extra mycket smärta i bäckenet och svanken. Vissa dagar blir det bara så, kanske inte så bra för kroppen, men en sån dag som igår gör gott i själen!

Idag ska jag och mamma, och kanske barnen, ge oss ut i svampskogen. Jag har tänkt plocka massor med Karl Johan. Det är ju så fantastiskt gott!! Jag lär väl vara mör i kroppen även efter denna dag.

Jag har ju tidigare sagt att jag känner mig sliten i kroppen. Ont i ryggen och en högerarm som krånglar. Nu har smärtan i armen avtagit, men jag har dålig känsel samt dålig styrka i armen. Jag är ganska fumlig och har mer och mer börjat använda vänsterarmen.

Det som nu tillkommit är att jag tappat styrkan i mina ben. Om jag sätter mig ner på huk, så har jag väldiga bekymmer med att ta mig upp igen. Detta känns väldigt tråkigt, att kroppen under så kort tid, börjar ge upp mer och mer. Vad beror min bensvaghet på?? Otränade muskler eller nån nerv i kläm, även där?!

2 kommentarer:

  1. Lycka till i svampskogen, men glöm inte att vila lite med, som din doktor föreslog, så kanske du återfår lite styrka i kroppen. /Monika

    SvaraRadera
  2. Tänkte på dina ben... vet inte om du äter kortison men tror det..!? I så fall så lovar jag muskelstyrkan avtar. Så har det varit för mig. Sedan kan det även vara ngn nerv som kläms. Jag äter även en "nervmedicin" som heter Lyrica. Den ska vara helt ofarlig om du förstår vad jag menar. Jag vet inte om den hjälper men jag vågar inte sluta med den så länge mina ben fungerar.
    Nattikramen,
    Elisabeth

    SvaraRadera