MINA FINA OCH KLOKA BARN.

Jag har alltid, sedan barnen varit små, gillat att hitta på roliga upptåg med dem. Det är inte särskilt märkvärdiga saker som vi gjort, utan jag har utgått ifrån vad barnen tycker är roligt. Det kan t.ex vara lek i en lekpark, en eftermiddag på badhuset, en tur till biblioteket eller en mysig skogspromenad. Det är så härligt att uppleva saker tillsammans med barnen!! Och det uppskattas av barnen. Viktor pratar t .ex fortfarande om en picknick som jag och han gjorde en vinter, i en snöhög nära vår dåvarande lägenhet. Vi hade pastasallad med oss ut och satte oss i snöhögen och hade picknick. Både jag och han hade jättemysigt. Klara pratar också lite nu och då om när jag och hon, första vintern i huset, hade picknick på garagetaket =).

Saker som kanske inte verkar så märkvärdigt, men som ger barnen och mig fina upplevelser, och därefter minnen.

Jag tycker att jag har en fin kontakt med båda mina barn och vi pratar mycket med varandra. Det är så härligt med deras reflektioner och tankar. Just nu är Klara inne i en period då hon frågar mycket om olika saker. Inte helt lätt att svara alla gånger, men det ger en själv tid för eftertanke.

På kvällarna, vid "nattningen" brukar jag ta mig god tid med barnen, var och en för sig. Det ger ett lugn att få sitta i lugn och ro med var och en av dem och "stämma av dagen". Ofta dyker det upp frågor och funderingar efter ett tag, som de aldrig fått tillfälle att ställa om jag "bara " stoppat om dem och sagt god natt. (Såklart gör jag ju det också ibland, jag vill inte framstå som nån "supermorsa", men oftast ser jag till att ge dem tid, var för sig, på kvällen).

Härom kvällen när jag satt inne hos Viktor så pratade vi om mig och min cancer, vilket han har ett stort behov av! Helt plötsligt så säger Viktor följande mening;

"Alla som har cancer och bor i familj är väktare av ledsamheten".

Jag frågar Viktor vad han menar med det, och han förklarar det med att det inte är så roligt att ha en familjemedlem som har cancer!

För någon kväll sedan satt jag inne hos Klara när hon skulle lägga sig. Vi pratade om lite av varje. Tidigare på dagen hade Klara berättat en väldigt söt "matsaga" för mig som hon lärt sig på förskolan. Den matsagan "läser" de varje dag precis i anslutning till att de ska äta. Sagan byts ut med jämna mellanrum, och just nu handlar den om en liten gubbe och hanns gumma =).

När jag bad Klara att berätta den där sagan för mig den där kvällen, så tog samtalet en helt annan riktning. Klara tittade mig djupt i ögonen och frågade mig om jag kommer att kunna börja om att jobba nån gång, eller om jag kommer att vara sjukskriven tills jag dör. (Så pass medveten är alltså familjens underbara femåring). Jag försökte, så gott jag kunde, gråtandes, att svara på frågan. Sen frågade jag Klara hur hon kom att fundera på det. Jag får till svar att "Jo, mamma, jag tänkte att du kunde lära dina patienter matsagan".

Söta, fina, underbara Klara. Tänk så mycket tankar och funderingar som rör sig i hennes huvud!! Jag grät massor den "nattningen".

Imorgon kommer AHS Viool och tar prover på mig inför ev behandling tis och ons. Jag är lite orolig att det inte blir nån behandling, då jag har nåt "skit" i kroppen som ger lite lätt feber. Har inte kollat nu i kväll, men imorse hade jag nästan 38 grader! Ska gå och sova nu och kurera mig =). (har redan slumrat i soffan).
Skickat från min iPhone