lördag 17 september 2011

SMÄRTA

Söta lilla Alva!! Snart kommer jag och myser med dig.

Har inte bloggat på ett tag nu. Det beror på att jag har haft så fruktansvärt ont i skelettet, tagit en massa extra morfin och på grund av det blivit trött. Jag har helt enkelt inte orkat blogga.

Har som sagt haft väldigt ont, framförallt i vä höft, men även svanken och hö höft har smärtat ordentligt. I torsdags kontaktade jag AHS pga smärtan. En akutremiss till röntgen skrevs. Jag hade så tur att Camilla och lilla Amanda var här. Camilla skjutsade mig till röntgen, och stannade där med mig tills alla röntgenundersökningar var klara. Vi hann med både fika och trevlig lunch på lasarettet =). Så himla skönt att slippa vara ensam alla dessa timmar =).

Jag gjorde en slätröntgen som inte visade nån fraktur (misstänkte det efter fallet i tisdags). Fick även göra en mr som dessvärre visade flera tumörer i både vä och hö bäcken. Har inte vetat att jag haft dessa tumörer. Har ju inte heller gjort nån mr på det området tidigare så ingen vet hur länge de har funnits där.

Igår när jag vaknade hade jag fruktansvärt ont och hade även feber. Jag hade så ont att jag var tvungen att profylaxandas (ni vet, sånt man gör när man ska föda barn). Lars ringde till AHS, och en läkare därifrån kom efter ett tag. Vi pratade ett tag, jag var rätt deppig, blir lätt så när jag har så fruktansvärt ont. Känns som att slutet är nära. Var skönt att få prata ett tag med läkaren. Till lunch kom Fia och hade med sig mat. Hon fick mig att dras upp ur deppigheten. Tack finaste Fia. På eftermiddagen åkte jag och pappa och handlade och gick på Apoteket.

Igår kväll hade vi fredagsmys med tacos, film, popcorn och glass =).

3 kommentarer:

  1. Det är så fruktansvärt jävla orättvist att du ska behöva genomlida allt detta!!! Finner knappt ord! Men Jenny, man måste få tillåta sig att vara deppig! Vetskapen om nya tumörer och överjävlig smärta skulle knäcka den starkaste! Vi som känner dig vet vilken kämpe du är! Hoppas ni får ngn bukt med den värsta smärtan så du kan fungera bättre! Skickar de varmaste kramarna.....

    SvaraRadera
  2. Känner att jag måste få skicka dig en jättestor och stärkande kram. Skulle vilja trolla bort din hemska sjukdom. Du och din familj finns i tankarna mest hela tiden... finns inte nog med ord...kramar i massor från Mia Lundgren med familj (på Isgränd, granar till Pernilla och Magnus)

    SvaraRadera