torsdag 9 juni 2011

SURSTRÖMMING OCH JOBBIGA TANKAR

Dagen började som vanligt med tupplur efter det att barnen åkt i väg till skola och förskola och Lars till jobbet. Tårtbotten har bakats och en liten tur till stan med Klara har också avklarats idag. Ja, jag har hunnit njuta ute i solstolen ocskå =).

Nu i kväll har jag ätit surströmming tillsammans med mina härliga jobbarkompisar. Det är så roligt att de ringer när det är nåt skoj på gång. Det betyder mycket, att tillhöra ett sammanhang. Fastän jag inte jobbar så räknas jag in i arbetsgruppen. Tack alla fina jobbarkompisar, ni betyder massor!!

Imorgon fyller Klara 5 år!! Hon har haft nedräkning läääänge nu. Imorgon blir hon stor, säger hon själv. Jag tycker att det märks skillnad på henne, hon har mognat på bara några veckor, det går att resonera med henne på ett helt annat sätt nu än tidigare. Undrar när nästa trotsålder kommer =). Presentinslagning skedde med tårarna rinnande utefter kinderna. Det blir jobbigt nu vid vissa tillfällen, som ex födelsedagar och andra högtidsdagar. Kommer jag att leva när Klara fyller 6 år, eller är det hennes sista födelsedag som jag kommer att uppleva imorgon?!? Det får tiden utvisa, men det är inga lätta tankar att handskas med!!

Nu ska jag gå och sova så att jag är pigg och utvilad när paketöppningen börjar i morgon bitti =)

3 kommentarer:

  1. Det kniper ordentligt i mammahjärtat när jag läser om dina tankar. Tänker på er och hoppas att ni får en superhärlig femårsdag i solskenet!

    SvaraRadera
  2. Även i mitt hjärta gör det ont. Hoppas sommarvärmen och femårsglädjen riktigt svämmar över i morgon.
    Kram Sara

    SvaraRadera
  3. Vi såg i tidningen i morse att Klara fyller fem. Samuel kommenterade genast med att han ville vara med Vicke då,i afton... är det månne Barbietårtan som lockar :-) Jag gråter med dig Jenny, och förstår att de jobbiga tankarna tränger sig på, speciellt dagar som idag, tänk om man bara kunde ha en "stänga av knapp" för alla funderingar, för ingen VET ju om morgondagen egentligen. Och oron blir ju dubbel att uppleva, om man först ska grubbla över problemet och sedan verkligen uppleva det. Jag önskar och ber att du ska få bli frisk, att läkarvetenskapen helt plötsligt ska ha hittat en dundermedicin. Om det inte sker önskar jag i alla fall att du ska få må bra, inte bara idag utan många år till och att dina dagar liksom idag ska vara fyllda med solsken och fest. Kramar i massor, massor (varma och klibbiga... :-) ) Monika

    SvaraRadera