Tänk vad ett år går fort, jag tycker det var nyss jag fyllde 35, och nu är jag helt plötsligt 36 år! Det har varit ett lite annorlunda år, fyllt av många prövningar men också många glädjeämnen. Jag tycker nog att jag gjort det bästa jag har kunnat göra av tiden, tagit vara på dagarna, umgåtts med de jag tycker om, spenderat så mycket tid jag har kunnat med barnen. Hade jag inte dem hade jag nog inte hållit mig så aktiv som jag ändå gjort det här året. Jag vägrar ge upp och bara lägga mig på soffan, så länge jag mår som jag gör nu så vill jag vara delaktig i barnens vardag ( och fest), så mycket det bara går!
Samtidigt mår jag ofta så himla dåligt över att barnen, som är mitt allt, de allra finaste, måste hantera att jag är sjuk. Jag känner skuld över att jag är sjuk, fast jag vet att det inte är mitt fel. Tack och lov är ju mina barn som barn är mest; här och nu. Viktor sa igår att han är glad att det upptäcktes att jag hade cancer, så att jag kunde få behandling, så att jag fortfarande lever! Kloka ord från en underbar kille som ännu ej fyllt 9 år. Klara funderar också mycket, men på en 5-årings sätt! Men helst skulle jag ju vilja att de inte skulle behöva bekymra sig om mig, såklart. Man vill ju skona sina barn från sånt som är jobbigt, men det går inte alltid. Vi är, och har hela tiden varit väldigt öppna och pratat mycket med barnen om min sjukdom. Vi vill att barnen ska vara delaktiga, jag tror inte på att undanhålla fakta för dem. Däremot kan det ibland vara svårt att veta vilken nivå man ska lägga sig på, men det brukar ge sig!
Dagen för 36-åringen började med fika på säng, paket och skönsång. Mamma kom förbi i morse och grattade mig. När barnen ätit frukost gav vi oss iväg till klaras förskola, den bästa, och önskade världens bästa fröknar en fin sommar. De fick en liten present var och en teckning som Klara gjort. Hoppas presenten smakar =).
Mitt på dagen kom mina fina svärföräldrar hit med en stor härlig tomatplanta. De stannade och fikade och sen tog de hand om barnen så att jag kunde lägga mig och sova (fortfarande trött av behandlingen). Jag har blivit så uppvaktad med telefonsamtal, blomsterbud, chokladbud, sms och Facebooksmeddelanden. Av Fia har jag fått blommor som pryder bordet på altanen. Söta Sofie kom förbi med en bakelse, smaskens! En grattiskram av pappa hann jag också få innan det var dags för oss att åka på Viktors fotbollsmatch i Kåge! 3-3 blev resultatet! De kämpade på bra.
Jag har haft en riktigt härlig dag, och i morgon fortsätter firandet. Då bjuder mor och far på middag, lyx!! Nu är det dags att sova! TACK till ALLA som på ett eller annat sätt förgyllt min dag! God natt!!
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar