Jag tycker att jag genom hela sjukdomsförloppet har kunnat se på allt med "sunda ögon". Jag har förhållit mig till det som varit och ändå kännt en inre styrka! Nånstans på vägen, vid beskedet om att cancern spridit sig och börjat om att växa, nånstans där förlorade jag fotfästet en aning, och det har ännu inte återvänt.
Jag känner mig låg, ledsen och allmänt ångestfylld över situationen. Precis allt blir en extra börda och jag får svårt att förhålla mig till situationen som jag kunnat göra tidigare.
Ångest, försvinn i från mitt liv!!
Kära Jenny
SvaraRaderaDu har i ett tidigare inlägg här på bloggen funderat högt om tiden och tideräkningen. Jag tänker i tiden att det finns olika tidräkningar som vi alltid förehåller oss till. Om vi har samma syn på tidräkningen upplever vi ofta en närhet och gemenskap – något som ger oss kraft.
Det finns en linjär tidräkning från födelse till död som sträcker sig vindlande genom våra liv. Dess början är given dess andra ända något ovisst.
Det finns även en cirkulär tidräkning en cyklisk återkommande tid. Den är mer organisk och greppbar.
Dess minsta del kanske är en minut, en timme, en dag, en vecka. Eller månad och årstid. Den ger oss sammanhang. Den skiljer vardag från fest. Samhällets högtider eller den egna familjens.
Jag tror att det är viktigt att du ser den cirkulära tiden nu. Precis hur kan jag inte säga förstås men ändå behöver du finna ett djupare fokus och mening kring den. Finna någon personlig rytm och glädje kring det återkommande, hur litet den än måtte vara. Jag som inte har så allvarliga frågeställningar att brottas med som du har känner att skillnaden mellan vardag och weekend ger mig vila. Enbart uppmärksamheten om skillnaden mellan veckans dagar & nummer ger mig ibland extra kraft när jag känner mig nere. I mitt arbetsliv gör jag olika saker på alla veckans dagar och det ger en trygg rytm.
Bestämde mig att skriva ner detta här på din blogg för kanske är det något som kan fungera för dig. Vad tror du?
Varm kram
Eva Jenny
Å min älskade Jenny.Jag önskar så att kunna hjälpa dig med din situation. Vi finns för dig. Hoppas att dagens konsert var en liten ljusglimt i tillvaron. Kram
SvaraRaderaDet gör ont hjärtat när jag läser att du har det jobbigt just nu.Är ledig Mån,Ons,Tor. till veckan. Vi får försöka hitta på något då.Du vet att det bara är att ringa om du vill ha sällskap,finns där alltid för dej.
SvaraRaderaTusen styrkekramar!!!
Fia
Hej Jenny!
SvaraRaderaJag är kompis till Mia Berggren och såg din blogg på FB. Jag skulle vilja ge dig ett tips och söka efter boken, filmen och hemsidan "Crazy, Sexy, Cancer" av och med Kris Carr. Hon har fått obotlig levercancer och är en stor inspiration för många unga världen över. Hon har varit inspirerande även för mig då jag fick bröst cancer när jag var 31. Idag är jag 35 och är frisk.
Varma hälsningar
Kristina Henriksson <3
Åh vännen...jag tycker att vi slänger bort ångesten i soporna där den hör hemma!!! Önskar jag kunde trolla bort den och allt vad som har att göra med den hemska sjukdom som du drabbats av!!! KRAAAAM
SvaraRadera