tisdag 31 maj 2011

TRÖTTHET

Jag vet att jag skrivit mycket om trötthet sista tiden, men just nu är jag mer eller mindre konstant trött. Det finns en benämning för den tröttheten;

"Människor med cancersjukdomar drabbas mycket ofta av trötthet och kraftlöshet som är så överväldigande att det är svårt att få andra att förstå hur det känns. Den här tröttheten som beror på cancern och cancerbehandlingarna har ett medicinskt namn – fatigue".

Jag har inte tidigare upplevt detta tillstånd av trötthet utan det är något som jag nu måste lära mig förhålla mig till. Jag vet väl inte helt säkert att det är just fatigue jag känner av just nu. Trötthet är ju relativt komplicerat och många komponenter bidrar.

Tyvärr känns det som att sjukdomen får mer utlopp då jag är så himla trött hela tiden.

Tidigare i sjukdomsförloppet var jag trött i anslutning till själva behandlingen, men nu behöver jag sova på dagen varje dag för att överhuvudtaget orka hålla upp ögonen. TRIST!!

Idag fick jag t.e.x. skippa fikat på jobbet för att jag hade gått på stan några timmar på förmiddagen.Var tvungen att lägga mig och sova istället. Sånt känns inte roligt, och är helt nytt för mig som är van att vara igång.

måndag 30 maj 2011

Kroppen känns starkare!

Nu, när det gått en vecka sedan senaste behandlingen känner jag mig återhämtad kroppsligt igen. Kroppen känns inte lika matt och tung längre, som den gör dagarna efter behandlingen. Jag känner av ryggen, men energimässigt känns kroppen i hyfsad form tycker jag.

Att psyke och kropp är en enhet är ju inget nytt. Jag kan väl inte säga att det mentala och kroppen är helt enade just nu. Jag grubblar mycket, men allt blir lättare av att känna sig stark fysiskt, det hjälper oerhört mycket! Om både kropp och själ är sänkta blir allt så mycket värre. Tur att kroppen kan hålla upp psyket, och vice versa.

söndag 29 maj 2011

Dagen som gått!

Dagen har gått fort. Steg upp sent, ca 10.00 och åt en lång frukost. Fick paket av barnen. Sen har dagen rullat på med bla klassträff med Viktors klass.

Jag jobbar med att förlika mig med och försöka acceptera det som livet just nu ger. Tänker att man kanske inte ska tänka och skena iväg alldeles för långt fram i tiden. Då blir mycket osäkert och ovisst och det känns som att jag bara svävar runt i nåt som jag inte har någon kontroll över. Om man begränsar tiden till just nu och en liten bit framåt, blir det nog mer hanterbart. Just nu mår jag fysiskt bra (bortsett från ryggen som känns av om jag gör nåt utöver det vanliga), just nu är jag inte sämre i min sjukdom än vad jag var för ett halvår sedan.

Jag hoppas att detta kommer att hjälpa mig tillbaka till det trygga ställe där jag egentligen befunnit mig under hela sjukdomstiden.

Att bli bitter på livet och på situationen gör inte saken bättre, detta kommer jag i det längsta att hitta strategier för att undvika. Men såklart skulle jag ju helst av allt vilja vara lyckligt frisk!

Morsdagsfirande har det inte blivit så mycket av men Mamma är alltid världens bästa mamma oavsett dag!!

Test

Provar att göra inlägg från mobilen!

Skickat från min iPhone

lördag 28 maj 2011

Tungt!

Jag tycker att jag genom hela sjukdomsförloppet har kunnat se på allt med "sunda ögon". Jag har förhållit mig till det som varit och ändå kännt en inre styrka! Nånstans på vägen, vid beskedet om att cancern spridit sig och börjat om att växa, nånstans där förlorade jag fotfästet en aning, och det har ännu inte återvänt.

Jag känner mig låg, ledsen och allmänt ångestfylld över situationen. Precis allt blir en extra börda och jag får svårt att förhålla mig till situationen som jag kunnat göra tidigare.

Ångest, försvinn i från mitt liv!!

fredag 27 maj 2011

Låter kropp och själ bestämma.......

Jag är trött, jättetrött. En obeskrivlig trötthet som gör att jag inte kan hålla mig vaken. Har redan hunnit sova en lång stund på soffan nu på förmiddagen. Det är så ofantligt tärande att gå omkring och vara trött. Lika bra att låta kropp och själ avgöra när det där är dags för vila, oavsett vad tröttheten står för.

Tänk om jag alltid, mer eller mindre, kommer att vara så här trött?!  Förhoppningen är väl att jag ska piggna till och hinna känna mig "som vanligt", innan nästa behandlingsomgång. Jag måste och vill hoppas på det!!

En natt med lite sömn!

I natt är första natten på väääldigt länge som jag sovit som en riktig kratta!! Det måste ju bara betyda en sak; nu börjar sömnen på dagen konkurrera med nattsömnen; alltså- det har börjat vända. Jag behöver inte lika mycket vila och sömn på dagarna nu, som jag med all rätt har behövt den senaste tiden.

Jag har alltså inte legat och grubblat på något säsrskillt i natt, har bara kännt mig typ utvilad. Ni vet, vridit och vänt och varit vaken större delen av natten =(. Idag ska jag försöka hålla mig vaken hela dagen, kanske vila nån gång under dagen, men inte sova.

Idag måste jag försöka ta mig ut också, minns inte när jag tog en promenad senast (det var nog nån gång efter förra cellgiftsbehandlingen).

Idag kommer älskade bror hem också, ska bli mysigt att få rå om honom en massa dagar =).

onsdag 25 maj 2011

Kan man acceptera att man aldrig kan bli frisk?!

Jag vet inte! Vissa dagar känns det som att jag är den lyckligaste människan på jorden, trots cancern. Jag tar till vara alla små guldkorn och värdesätter dem oerhört starkt. Såna dagar känner jag mig nästan lyckligt lottad att jag kan värdesätta sånt, som för andra, till viss del, går obemärkt förbi.

Andra dagar känns det fördjälvligt att inse att jag aldrig kommer att bli frisk. Hur ska framtiden bli, det är det ingen som vet!?  Tidigare i sjukdomsförloppet kunde jag känna att jag hade samma risk att dö i förtid som nån annan. Alla vet vad vi har idag, men vad som händer i morgon, eller om en halvtimme, det är det ingen som vet. Tidigare var detta en tröst för mig, men jag tycker inte att jag känner på samma sätt längre. Jag vill inte vara sjuk, och måsta gå och vänta på att bli sämre. Jag vill vara frisk, sprudlande, pigg och glad. Jag vill leva och bli gammal med Lars. Jag vill se barnen ta studenten, är nyfiken på hur barnen kommer att bli som vuxna. Jag vill se barnen få sina egna barn, mina och Lars barnbarn.

Kanske dags att lägga ribban lite lägre. Jag vill finnas och vara med Klara då hon börjar årskurs 1 i skolan. Just nu vet jag inte hur långt fram i framtiden som jag vågar planera. Men planera måste man väl kunna göra?! Annars blir livet konstigt. Det känns som att jag kommer att finnas med även nästa sommar, men jag vet inte.

Fy va jobbigt med alla skittankar

tisdag 24 maj 2011

Åter hemma efter två behandlingsdagar i Umeå!

Så otroligt skönt att vara hemma. Så otroligt skönt att känna sig trött, men inte dålig på nåt annat sätt!!

Planeringen inför sommarens behandling ser ut som följande; cellgifter som tidigare. Antikroppsbehandlingen skjuter vi på framtiden. Håller koll med röntgen som tidigigare och hoppas på att cellgiftsbehandlingen hjälper även denna gång. HÅLL TUMMARNA ÅT MIG!!

söndag 22 maj 2011

TACK........................

....alla vänner, släkt och familj!! Tack för att ni ställer upp och finns tillhands för mig och min familj. Tack för alla värmande ord, hurrarop, cyberkramar och vanliga kramar. Tack för blommor och fika. Tack för hjälp med räffsning i trädgården. Tack för barnpassning när det behövs. Tack för telefonsamtal och roliga paket i brevlådan. Tack för era tankar och tack för att ni bara finns. Tack vare alla er flyter dagarna på rätt så hyfsat. KÄRLEK TILL ER ALLA!! Jag känner mig rik som har så många omtänksamma människor runt om mig!!

Ikväll är det dags att åka till Umeå igen. Ska ta prover kl 08.00 i morgon, så det känns bättre att vara på plats i morgon och slippa stiga upp så tidigt! Behandling i morgon och på tisdag om proverna ser bra ut, vilket jag tror att de ska göra! Lasse följer med i kväll och är med och träffar läkaren i morgon. Vi ska bla diskutera hur antikroppsbehandlingen ska se ut i sommar. Jag känner mig negativt inställd till den då den ger så mycket otrevliga biverkningar. Man får ej vistats i solen, naglarna kan trilla av och hudproblem som acne och nässelutslag är vanligt förekommande. Finnar kan jag väl leva med, men att inte få vistas i solen under de få månader som vi har sol, det har jag svårt att ställa in mig på. Jag ska kolla om man kan skjuta upp antikroppsbehandlingen till hösten, då solen ej är lika stark. Håll tummarna för att läkaren går med på detta!!

Idag har varit en bra dag. Jag har mått bra, vädret är toppen. Kaffe och kladdkaka i solen (Den var magiskt god Åse).

Kramar till er alla!!

lördag 21 maj 2011

Tror det kommer att bli en bra dag.

Har väl inte sovit sådär tiptop i natt. Cortison går inte hand i hand med sömnen. Man blir speedad i huvudet, fastän kroppen är trött =(. Nåväl, blev väckt ca 9. 30 av Klara, som var godissugen =). Jag steg upp och kände inget illamående alls!! Jag tror jag vågar hoppas på att det har vänt. Känner mig allmänt piggare, stor skillnad bara från igår!!

Risken är väl nu att jag tar ut mig. Jag vet ju hur jag funkar, gillar inte  att gå på halvfart. Kanske nåt att försöka träna på!

Idag blir det en liten runda på stan och införskaffa nya skor till Klara. Ikväll blir det grillat med mor och far. Däremellan har jag tänkt försöka vila och ta hand om mig!!

fredag 20 maj 2011

Varit inlagd på kir 8 sedan i måndags!

Ja i måndags efter en helg i illamåendets och trötthetens tecken ringde jag till onkologen för att höra vad jag skulle göra åt mitt dåliga mående. Jag rekommenderades att åka in till Akuten för att därifrån bli inlagd på en avdelning, så jag gjorde.

Jag blev inlagd på kir 8, har legat där sedan i måndags och idag har jag fått komma hem. Jag har behandlats med olika sorters dropp, blivit insatt på en cortison kur, och fått hjälp med illamåendet. Alla provsvar har hela tiden sett bra ut, vilket är kanon, men märkligt med tanke på hur dåligt jag har mått.

Nu ska jag vila upp mig i helgen. På söndag kväll bär det av till Umeå och patienthotellet. Jag har tid för provtagning redan kl 8.00 , må morgon, så det är skönt att vara på plats och slippa stiga upp så himla tidigt!!

Det blir lite si och så med sömnen nu när jag äter cortison. Kroppen är trött, men hjärnan är på högvarv, bläää!! Tur att jag kan vila och sova på dagarna också när jag behöver det!

söndag 15 maj 2011

Har mått bättre!

Jag är trött. Obeskrivligt trött. Visste jag inte bättre så skulle jag ligga i sängen dag som natt. Stiger upp för att jag måste, men vill hellst bara ligga ner. Är jag deppad eller är det nåt värde som är dåligt? Jag vet inte! Det jag vet är att jag avskyr att må så här. Orkar just ingenting.

Har som grädde på moset blivit ordentligt förkyld, hostar och kraxar och känner mig allmänt vissen. Illamående och utan aptit är jag också. Proviva går ner, och nån macka här och där. Den hemmagjorda pizzan igår, hos Fia och Mange, var magisk.

Morfin är bra mot smärtan, men har en hel del andra mindre önskvärda bieffekter, såsom muntorrhet. Det är öken att känna sig som öken i munnen 24 timmar om dygnet =(.

Känner dåligt samvete för att jag är en tråkig mamma.

Ja, jag har mått bättre än vad jag gör just nu!

onsdag 11 maj 2011

1:a behandlingen avklarad

Veckan som gått har jag mest sovit bort, känns det som. När man inte är van vid morfin så blir resultatet bla att man blir vansinningt trött =(.

 Helgen som varit hanns dock trevliga saker med mellan sovpauserna; klädbytardag, barnkalas på Leos, middag hos fina vänner och fika i solen hemma med familjen, mor å far och svärföräldrarna.

I måndags åkte jag ner till Umeå för skelettröntgen. Träffade läkaren på tisdagen. Skelettröngten visade ingen nytillkommen tumör, dock har de tumörer som redan finns i skelettet ,vuxit.

behandlingen drog i gång på tisdag förmiddag. Jag skulle få antikroppsbehandling före cellgiftsbehandlingen. Inför antikroppsbehandlingen premedicineras man med bla tavegyl, vilket jag blev jättetrött av. Antikroppsbehandlingen startades, men det gick inte lång stund innan jag reagerade med kraftigt illamående och hjärtrusning. Droppet med antikropparna stängdes av och jag medicinerades med ännu mera tavegyl och cortison. Blev ännu tröttare!!

Cellgiftsbehandlingen gick bra och trött och yr fick jag för första gången i mitt liv åka truck tillbaka till patienthotellet, där jag fortsatte att sova!! Åt lite middag på kvällen, gick och la mig och sov hela natten.

Tur att jag har världens bästa Margareta på patienthotellet, hon tar hand om mig på bästa sätt. Det var hon som såg till att jag fick åka taxi hem idag. STOR KRAM TILL DIG MARGARETA!! Behöver jag säga att jag sov hela vägen hem i taxin. Återstår att se om det blir nån sömn i natt!!

Nu ska jag vila en stund innan barnen kommer hem.

torsdag 5 maj 2011

Läkarbesök med tråkiga besked

Igår, tidigt på förmiddagen hade jag en tid för läkarbesök i Umeå. Jag skulle då får reda på vad den röntgen som jag gjorde i måndags visade. Halv sju i går morse satte jag och Lars oss i bilen och körde ner till Umeå. Strax efter 8 tog jag blodprover och 9.45 var det dags för läkarbesöket. Vi hade inte suttit i väntrummet så länge, då min läkare kom och hämtade oss. Jag såg direkt på läkaren, på hans sätt att hälsa, att beskedet inte skulle bli ett positivt besked. Vi fick veta att tumörerna har växt och nya tumörer har tillkommit i lungorna. Läkaren vill dra igång en ny cellgiftsbehandlingsomgång så fort som möjligt, helst nästa vecka!!

När jag har tänkt spridning, så har jag varit livrädd för spridning till just lungorna och till hjärnan. Och nu sitter jag helt plötsligt här med 4-5 tumörer i varje lunga!! Fy faan!!

För min onda rygg har jag fått utskrivet morfintabletter. Mest troligt är det metastaserna i kotorna i ryggen som ställer till med alla smärta i ryggen. Mot smärta orsakad av skelettmetastaser är morfin, enl läkaren, det bästa vapnet!! Känns inte alls bra att äta Morfin, men verkar vara välbehövligt. Känns lite skumt att gå från Alvedon och Ipren till Morfin. Samtidigt är det ju bra att det finns medicin som tar bort denna gräsliga smärta som jag har i ryggen!!

Just nu skulle jag bara vilja vara frisk, stiga upp på morgonen och  gå till jobbet, träna, orka med allt som jag skulle vilja göra, slippa smärtan i ryggen, spara ut håret, slippa tankar på denna sjukdom som på ett eller annat sätt kommer att förkorta mitt liv. Förbannade jävla skit, precis så känns det just nu!!

måndag 2 maj 2011

Håll andan......................Andas igen................

Kl 9.30 i morse infann jag mig på rtg mottagningen. Jag blev serverad 1 liter kontrastvätska som jag skulle dricka upp på 1,5 timme. Tack och lov så smakar kontrastvätskan inte just nåt. När jag satt där och drack kontrasten så kom bästa Fia förbi och höll mig sällskap, uppskattat!!! Kram på dig!!  När kontrasten var uppdrucken var det så dags för lite röntgenbilder av buk och bröstkorg. Känslan när de sprutar kontrastvätska intravenöst är lite läbbig. Man blir varm i hela kroppen, får en äcklig smak i munnen och det värsta av allt är att det känns som att man ska kissa på sig =(. En inspelad röst talar om för en när man ska hålla andan och när det är dags att andas igen.
Känner mig lite spänd inför röntgenbeskedet, vill bara få veta resultatet, oavsett vilket resultatet än blir!!

Viktor kämpar på med sin astma och fick inhalera på vårdcentralen idag. Inatt hoppas jag att vi får sova!

Jag sjunger en liten trudelutt för pappsen som fyller 65 år idag. Ja, må han leeeeva...........Kram!!

söndag 1 maj 2011

Valborgsmässofirande som slutade på Akuten!

Besöket på Akuten är inte så allvarligt som det låter. Viktor har lite jobbigt med astman just nu och i går kväll blev det extra jobbigt, väste och pep och hade det tungt med andningen, stackarn! Efter inhalering på Akuten kunde vi åka hem och lägga oss........Viktor sover fortfarande =). Vi skippade brasan i går. Åt middag med fina vänner och senare på kvällen grillade vi korv och marsmallows ute på deras gård i kylan, brrrrr.

Idag ska vi försöka fixa till det i hallen och städa undan. I eftermiddag är vi bortbjudna på födelsedagsmiddag hos mor och far. Pappa fyller år i morgon men vi firar idag!