Sista gången jag var i Umeå och träffade läkaren, var dagen innan jag blev förlamad. Jag har inte riktigt tidsspannet klart för mig, men jag tror att det var nån gång i början på oktober. Sedan jag blev förlamad har har ej fått nån cellgiftsbehandling.
Tanken med besöket i morgon är att få träffa läkaren och diskutera behandling. Jag känner mig fortfarande lite kluven till behandlingen. Varför jag gör det beror på att behandlingen gör mig väldigt trött och slut. Det går nästan en vecka att återhämta sig. Sen har jag en vecka att få må bra på, innan det är dags för behandling igen.
Om jag visste hur lång tid jag har kvar så hade jag lättare kunnat ta ställning till beh/inte beh. Är det värt det att ligga utslagen varannan vecka för att ev få leva lite längre?! Eller är det bättre att skippa behandlingen och få må bra, och kanske få leva lite kortare?!
Det är inga lätta beslut som jag har att ta ställning till just nu!! Det kanske är bäst att prova på, och se hur jag mår av behandlingen. Kroppen är väl just nu inte i nåt toppskick! Konditionen är inte den bästa. Jag hoppas att immunförsvaret är lika bra som det var förr!!
Jag får väl, efter läkarbesöket, ta ställning till beh/ej beh. Lars och mina föräldrar följer med imorgon. Känns bra att mamma och pappa får förstahandsinformation av läkaren och att de får svar på ev funderingar. Bästa svärföräldrarna tar hand om barnen imorgon.
Mamma och pappa, J-E och Britta, utan er skulle tillvaron te sig betydligt krångligare!! Jag är så himla tacksam för all hjälp och all kärlek som ni ger. Pussar och kramar till er!!
Skickat från min iPhone
Jenny! Jag finns med dig i tankarna! Tänk att du har så underbara människor kring dig... Tänker särskilt på dina föräldrar. Sov gott i natt!!! Kristina
SvaraRaderaÅh vilken svår sits! Jag förstår precis hur du resonerar!! Hoppas att dagens träff kan få dig att lättare ta ett beslut!
SvaraRaderaOch tack åter en gång för besöket förra veckan!
Varmaste kramarna!!!
Det är helt orimliga beslut som du måste ta ställning till Jenny. Jag hoppas att det går bra i Umeå och att du får hjälp att ta ställning. Stora stora styrkekramar från mej. /Lena D
SvaraRaderaKram på dig! /Monika
SvaraRaderaBlir så glad ändå att läsa och känna igen dig som "gamla Jenny" igen :) Du kloka tjej som är ett föredöme för så många har orkat klättra upp en liten bit ur gropen igen. Det är otänkbart hur en annan skulle reagera, men tveksamt att jag skulle orka vara lika stark som du! Jag tycker du ska köra på behandling igen, ge det en chans till! Berätta gärna hur resan gått om du orkar. Men gör ett val som känns bäst för dig Jenny! Det är du som bestämmer! Massor med Kramar
SvaraRaderaJa, det måste vara fruktansvärt svåra beslut att fatta, men skönt att de kunde vänta tills du tagit dig ur den akuta depressionen efter förlamningen. Bra att du har dina närmaste med dig till Umeå. Önskar jag kunde göra något för dig men istället får det bli varma kramar och tankar i massor!
SvaraRadera/Kusin Annika
Styrkekramar till dig och dina familj :)
SvaraRaderaHoppas det gick bra på besöket idag! Det var trevligt att vi lyckades pricka av varandra så vi fick ta en lunch tillsammans på NUS. =) Vi hörs och ses! Kram från Camilla, Mattias, Hugo och Amanda
SvaraRaderaIda hälsar givetvis oxå även om hon inte var med i Umeå idag =)
SvaraRaderaOrden räcker inte till för att säga det jag känner för dej, din familj, dina fina föräldrar och syskon. Ni finns ofta i mina tankar och jag önskar er all kärlek och styrka. Du är en riktig fighter Jenny// Kram Anna (Vilgots mamma)
SvaraRaderaHemska beslut du ställs inför Jenny och det du genomlider borde ingen människa måsta utsättas för...Hoppas allt gick bra i Umeå trots allt. Kramar Veronica
SvaraRadera