fredag 11 november 2011

Det var länge sedan jag bloggade nu. Jag har sedan jag blev förlamad levt i min egna lilla bubbla, avskärmad från verkligheten där ute. Jag börjar så smått att ta del av den igen. Dagarna rullar på. Jag börjar så smått gräva mig upp ur den svarta, djupa grop som jag tillbringat de senaste veckorna i.

Jag har mina fina föräldrar att tacka för att dagarna funkar så bra som de gör. De håller mig sällskap, hjälper mig att komma ut, mm mm.

Livet kommer aldrig att bli sig likt igen. Det blir ett nytt och annorlunda liv som jag och min familj måste anpassa oss vid. För några veckor sedan kändes det omöjligt. Nu känns det mer hanterbart. Vi har ju liksom inte så mycket att välja på.

Imorgon ska jag åka färdtjänstbuss för första gången. Det är jobbigt att vara så styrd av tider. Färdtjänstbussen måste bokas minst en dag i förväg. Både dit och hemresan måste bokas samtidigt. Det är slut med spontanutflykter =((.

Jag har fått en elrullstol. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna köra en sån, men det går riktigt bra.

Nu börjar bostadsanpassningen vara klar. Sovrumsdörrarna och toadörren är breddade. På toan är det också omgjort för att underlätta vid dusch. Nu är det färdigbadat för ungarna =((.

Jag ska försöka uppdatera bloggen som jag gjort tidigare. Jag är tacksam för all respons som jag får av er alla där ute. Kramar till er!!

Skickat från min iPhone

32 kommentarer:

  1. Åhh vännen vad du gör mig lycklig. Bara att veta att du skriver igen gör att jag vet att jag kan "titta" till dig även om jag inte kan se dig fysiskt. Vi kommer dock så fort vi blivit mindre hostiga, lita på det :) Kram på dig från Saga och mig

    SvaraRadera
  2. Vilken kämpe du är! Kram.

    SvaraRadera
  3. Känner dig bara genom denna blog
    men blev ledsen för din skull men förstår att det måste vara svårt för dig.
    Nu hörs det på "rösten" att du kommit över första fasen.
    Du är en fantastisk kvinna och mor!
    Hoppas att du får många kramizar av de dina
    Här kommer massor från mig
    Liz

    SvaraRadera
  4. Så jäkla underbart att höra!!!! Du är en förebild för alla, kram kram kram

    SvaraRadera
  5. Ni är så starka hela familjen!!! Kramar i massor!! Ha en mysig helg från Josefin

    SvaraRadera
  6. Skönt att läsa din blogg igen, Du är en kämpe ! Kramar från en okänd kvinna ...

    SvaraRadera
  7. Oj,så bra att du orkar kämpa på igen,du är så beundransvärd!Hoppas snart att vi kan ses,trevlig helg till dig o din familj,kram cecilia.

    SvaraRadera
  8. Kristina Lundberg11 november 2011 15:10

    Underbart att höra din röst igen, du tappra Jenny!!! /Kristina

    SvaraRadera
  9. Så skönt att höra från Dig igen, jag har följt Din blogg ett tag och har saknat Dig så sista tiden.
    Önskar Dig allt gott, kram
    AG

    SvaraRadera
  10. Ah du skriver igen.

    Massa varma kramar till dig fina Jenny

    SvaraRadera
  11. Välkommen tillbaka! Skickar en varm kram till dig, en varm kram till Lars, Victor och Klara och ytterligare en kram till dina föräldrar och svärföräldrar. /Monika

    SvaraRadera
  12. Det är helt fantastiskt vilken "resa" du har gjort. Vi har trott på din vilja och envishet och ser nu en helt annan Jenny (nästan den gamla) än den du var i Umeå och den första tiden hemma. Allt måste få ta sin tid för dig och din familj. Kram vår starka, tåliga och fina Jenny.

    SvaraRadera
  13. Så gott att höra av dig igen. Du är girlpower personifierat. Ta hand om dig så gott du kan och kör så det ryker med din el-rullstol. Jag får sådan respekt för dig som mamma, som kvinna, som människa... Att rasa ned och sedan klättra uppåt igen... du är fantastisk! Fortsätt kämpa, fina människa.

    Kramar från Anna i Helsingborg

    SvaraRadera
  14. Blir så glad att du skriver igen ,du är så stark och verkligen min förebild jag försöker hantera min sjukdom med samma styrka som du, tänker på er kram från Ulrica Andersson

    SvaraRadera
  15. JIHOOOO!!! ÄNTLIGEN!!!! Jag älskar att läsa små ord skrivna av dig. Oavsett vilka dom är. Vi längtar efter dig.
    Puss på dig!

    Mia Anders och Juni

    SvaraRadera
  16. Jenny, underbart att höra att du rest dig ur din värsta svacka. Beundrar ditt mid och din styrka! Tänker på dig så ofta, ber att det ska lätta lite för dig, hoppas innerligt vi kan ses snart igen!!! Kramar från Kåge-Linda

    SvaraRadera
  17. Hej igen! Riktigt roligt att läsa dina rader om att du landat i det nya. Du är stark! Tacksam för att du delar med dig, du är en otroligt modig och positiv tjej!
    Lena

    SvaraRadera
  18. Äntligen! Vi är många som undrar och väntar på att få höra hur det är med dig! Känns bra att du är påväg att känna glädje igen! Som Linda hoppas jag också att vi kan ses så småningom :) Kramar!

    SvaraRadera
  19. Hej vännen! Blir så glad av att läsa ditt inlägg! Beundrar dig och din styrka...tänker på dig, Lars och barnen varje dag. Massor av kramar till dig och de dina/ fam Aronsson

    SvaraRadera
  20. Tack för uppdatering och skönt att det åtminstone känns lite bättre med allt, man får glädja sig för det "lilla" då ni som sagt inte har något val. Du är en sådan stark person, jag beundrar dig!

    SvaraRadera
  21. Du är helt fantastiskt Jenny!!! Kram Eva

    SvaraRadera
  22. Så glad jag blev när jag såg att du hade skrivit ett inlägg. Jag kollar din blogg varje dag. Du är helt enorm! Massor av kramar till dig och din familj.

    SvaraRadera
  23. Världens starkaste tjej är inte Pippi Långstrump utan DU Jenny! Vilken kämpe och förebild! Beundransvärt! Massor med kramar från Veronica

    SvaraRadera
  24. "You never know how strong you are until beeing strong is the only choise you have"
    Det här är rader som jag tycker så bra beskriver det du tvingas gå igenom.
    Du har tillåtit dej själv att må riktigt dåligt, men nu kan du känna att du är på väg tillbaka. VÄLKOMMEN tillbaka!
    Vi är otroligt många"här ute" som följer din kamp och bara hoppas att du ska få må bättre. Hoppas också du kan se/få små ljusglimtar varje dag. Stor stor KRAM från Gunilla (Klaras fd fröken)

    SvaraRadera
  25. Vi har hela tiden trott på att du skulle kämpa tillbaka. Det är så fantastiskt att se hur du kommer igen =)
    Vilken styrka du besitter, Jenny! Du kommer långt med din envishet, det visar du gång på gång.

    Puss och kram från Malin, Per och Alva

    SvaraRadera
  26. Vi människor har enorma resurser o förmåga att hitta nåt positivt även när det är mörkt. Blev glad att du bloggat igen. Du verkar kommit upp med näsan till ytan igen! Nu när du inte är så rörlig är datorn kanske en bra grej. Där finns ju så mycket som man kan fokusera på: Kolla på Youtube eller titta på alla fina bilder på Flickr t.ex. Själv är jag en Hemnetknarkare!

    Många styrkekramar till Dig! Gunilla

    SvaraRadera
  27. Tänker så ofta på dig och din familj! Tänk om man kunde avlasta dig och ta åtminstone en dag av dina smärtor och problem. Kämpa på! Doris

    SvaraRadera
  28. Härligt att höra / Kram Åsa

    SvaraRadera
  29. Fan, Jenny. Har inte kunnat skriva tidigare för att ord verkar liksom så tomma.. Din sjukdom har tagit väldigt hårt på hela vår familj, och jag själv har svårt att prata om det utan att börja hulka. Kan inte på något sätt förstå vad du går igenom, men förstår såklart att du är på en mörk plats och famlar. Om det bara fanns något man kunde göra.. Jag har försökt erbjuda Lars hjälp med det praktiska iaf, men som jag förstår har ni fantastiskt stöd hemifrån; otroligt skönt för er!

    Det har varit några kämpiga inlägg att läsa från dig på slutet, men samtidigt är det bra att du gör dom. Det är en bra terapi att få känslor på pränt, fortsätt med det! Det var dock desto trevligare att läsa ditt senaste inlägg där det verkar som du åter hittat ett ljus i mörkret. Starkt.

    Vi tänker ofta på dig och Carro lider otroligt med dig. Kramar som fan från oss. Och vill ni ha hjälp, med vad som helst så vet ni telefonnumret. Vi finns här, jämt. Carro hälsar också!

    /Adam

    SvaraRadera
  30. Gud så härligt !!!!!!!!!!!! She´s back , kämpa på många kramar och hälsa Lars

    SvaraRadera
  31. Härligt att läsa att du börjar se lite ljus igen, och att du med elrullstolens hjälp själv kan bestämma när du vill förflytta dig. Det gjorde ont att se din förtvivlan för några veckor sedan, så jag är så glad och otroligt imponerad av att du lyckats kämpa dig upp ur det svarta hålet. Du är så stark och väl värd att få njuta av varje ögonblick. Fortsätt kämpa, jag tänker på dig varje dag.

    Många kramar,
    kusin Annika

    SvaraRadera
  32. Hej Jenny. Så härligt att läsa dina ord igen. Har varit väldigt tomt, och jag förstår att du varit i en bubbla. Hur hanterar man den situation som du befinner dig i. Du är en fantastiskt kämpe Jenny. Kom ihåg det. Stora stora styrkekramar till dig. Lena D

    SvaraRadera