söndag 13 november 2011

FORTSÄTTER ATT KLÄTTRA

För två veckor sedan trodde jag aldrig att jag skulle må nu, som jag gör idag!
För varje dag klättrar jag längre och längre upp ur "det svarta hålet".

För några veckor sedan ville jag dö!! Jag såg ingen mening med någonting. Allt var svart och jag hade en fruktansvärd ångest. Jag vaknade varje morgon, blöt i svett, ångestsvett!

Senaste morgnarna har jag vaknat utan att svettas, ångesten har lagt sig så smått!! Jag vill inte längre dö!! Jag vill leva så länge jag bara kan!! Jag vill verkligen ta vara på den tid jag har kvar, hur kort eller lång den nu må vara. Det kanske stämmer det där, med att tiden läker alla sår?!?

Idag har vi firat fars dag. Jag säger grattis igen till svärfar, pappa och Lars!! Papporna firades med chokladbollar som barnen gjort, bullar och tårta och kramar =).

Viktor gjorde en skattjakt till Lars, vilket innebar att han skulle ut och leta sin farsdagspresent =). Det gick alldeles lysande, sockar och choklad låg i paketet. Pappan blev nöjd =).
Skickat från min iPhone

18 kommentarer:

  1. Så härligt och glädjande att höra att du mår bättre Jenny! Kramar Veronica

    SvaraRadera
  2. Hade tänkt gå in igen och kommentera ditt förra inlägg & så hade du skrivit ett till :-) Ville i alla fall bara säga heja heja dig!!! SÅ otroligt glädjande att höra att ångesten tappat sitt krampaktigt starka tag om dig! Du & livet var starkare. Kram från en okänd läsare (Linda)

    SvaraRadera
  3. Jag blir så glad av att höra att du mår bättre!! Kramar Therese

    SvaraRadera
  4. Låter som om att ni haft en bra farsdag med en massa mys! Kram på er alla! /Camilla

    SvaraRadera
  5. Oj vad du är stark Jenny ! Och så skönt att du mer och mer hittar tillbaka till dig själv. Bara hoppas att du fortsätter krypa längre och längre upp. Det du går igenom skulle lätt kunna knäcka vem som helst så det är inte konstigt att du har kännt ångest. Vem skulle inte det ? Det är bara så härligt att du, trots alla motgångar, ser det ljusa i tillvaron igen. Vi är många som tänker på dig och hoppas och ber för det bästa. Många kramar !

    SvaraRadera
  6. Så jätteroligt att se att du mår bättre igen, Jenny! Kram Anna N

    SvaraRadera
  7. Underbart att det känns lite ljusare Jenny. Unna dig allt som får dig att må bättre. Allt :)
    Kram från Lena Degerman

    SvaraRadera
  8. Blir så glad att se dig skriva igen Jenny! Du är fantastisk. Varma kramar, kusin Ulrika

    SvaraRadera
  9. Underbart att läsa att det är på väg uppåt :-) Stora kramar från oss! / Marielle, Stefan o Gustav

    SvaraRadera
  10. Åh, vad härligt att läsa! Vilken tjej du är :-)

    Varm kram från Anna i Helsingborg

    SvaraRadera
  11. Jag har varit riktigt orolig för dig tjejen. Varit så ledsen över att livsglädjen övergivit dig. Har sett / läst / och förstått att det har varit (och kanske fortfarande är) jättetufft. Därför gör det mig extra glad, när du nu skriver att "Jag vill inte längre dö!! Jag vill leva så länge jag bara kan!! Jag vill verkligen ta vara på den tid jag har kvar, hur kort eller lång den nu må vara". Jag hoppas att klättringen fortsätter spikrakt uppåt, och att du aldrig, aldrig behöver ta ett endaste litet myrkliv åt andra hållet igen. Ha det bäst! /Monika

    SvaraRadera
  12. Jag är helt förundrad över den styrka du besitter och tror inte du förstår hur mycket du hjälper andra i samma situation! Respekt !!
    Oj så glad man blir när man läser att du tagit dig ur värsta mörkret. STOR KRAM och kämpa på <3 du är otrolig // Helena

    SvaraRadera
  13. Härligt att du är på banan igen. Hälsa och tacka föräldrarna för att vi fick komma hem till dem på besök, för att träffa dig / De trallande tre jäntorna

    SvaraRadera
  14. Jenny du är fantastisk...blir så glad att du mår bättre...kram ida H!

    SvaraRadera
  15. Vad glad jag blir att läsa ditt senaste inlägg!
    ALLA, ska vi en dag dö. Men alla andra dagar ska vi inte det.
    NJUT AV LIVET och tiden med barnen, det gör jag.
    Just nu på Masesgården tillsammans med andra kvinnor som också har spridd cancer. Önskar att du var här.
    Nattikramen,
    Elisabeth Ollas Mattsson

    SvaraRadera
  16. Åh vad jag väntat på att Du skulle skriva att det vänt - och äntligen!!! En ny och annorlunda vardag men hela tiden dina nära och kära runt omkring dig och du kan åter glädjas åt det Du har. Ge Dig själv och dina nära mycket kvalitetstid! Skickar styrkekramar i massor!!!

    SvaraRadera
  17. Snyggt kämpat Jenny fortsätt att klättra

    SvaraRadera