Vilket väder!!!

Tog en lång härlig promenad i solen i morse. Hörde storspoven och på en grusväg satt en stor groda och kväkte åt mig. Den mätte säkert 10 cm mellan nosen och rumpan. Jag kysste den inte, för jag har ju redan fått min prins, men söt var den =).

Känner mig lätt handikappad av min onda rygg, kan inte göra många tag här hemma, trädgårdsarbete är inte att tänka på, men ryggen känns ialla fall betydligt bättre idag än igår, då jag trodde den skulle gå av!! När jag nu ändå inte kan göra så många knop här hemma så har jag med mycket gott samvete, efter den långa promenaden, suttit på altanen i solen och försökt få lite färg på magen =). Sill och potatis till lunch, gott och somrigt!!

Nån som har en rygg att låna ut??!!

Min rygg är billig just nu. Känner mig mer eller mindre stelopererad, bläää!! Igår skulle jag plocka upp lite skräp ute i trädgården. Jag började med att försöka böja mig framåt, gick inte. Satte mig ner på huk och sträckte på högerarmen så mycket jag kunde, fick tag i ett av tre skräp =). Skulle behöva en sån där plockpinne som de som städar vägkanterna har =). Tur i alla fall att det går bra att promenera, så länge jag ser upp för gropar o.dyl. Just nu är det inte ens att tänka på att löpträna, vilket jag längtar efter. Känns surt men inte så mycket att göra åt. Snart ska jag ut i solen och skaka liv i gammkroppen!!

Årets första fästing och kallelse till rtg!

Igår kväll kom vi hem efter den långa bilresan från Kalmar. Natten mot igår sov vi hos min morbror och moster i Uppsala. Bilresan hemmåt gick bra, barnen tog det med ro och jag hade det lyxigt i framsätet medan min mamma satt i baksätet mellan barnen, tur att barnen har en liten mormor =). Min pappa körde hela vägen och vägrade bli avlöst =). I morse när jag satt vid köksbordet kände jag hur det kliade på ena smalbenet. Jag tog mig en närmare titt på det kliande området och upptäkte en liten inkräktare som satt och mumsade på benet, en fästing hade slagit sig till ro och hade tokpicknik på mitt ben!! Urk, inga festliga kryp direkt. Pickniken fick ett abrupt slut när jag slet bort fästingen och mosade den grundligt!!

Igår när jag kom hem hade kallelsen till datortomografi av bröstkorg och buk kommit. På måndag är det dags för den första röntgenundersökningen efter avslutad cellgiftsbehandling. Själva röntgenundersökningen ororar jag mig inte för, det är ju inte det roligaste jag gör precis, men det går bra. Det som kommer att bli värst är ju såklart väntan mellan röntgen och röntgenbesked, innan man får svaret på röntgen. Det bästa vore ju att få göra röntgen och träffa läkaren samma dag, så att väntan inte behöver bli så lång!!  Ovissheten är det värsta. Blir det ett positivt besked så jublar jag, blir det ett negativt besked så blir det såklart ledsamt, men sen kommer jag att lära mig förhålla mig till det också. Det är liksom bara att försöka gilla läget vare sig jag vill eller ej!

IKEA och renovering.

Idag åkte vi: jag och mina barn, min syster och mina föräldrar till IKEA. Där blev det lite shopping och köttbullslunch. Jag lämnade in barnen i lekrummet när jag skulle handla, 1 timme hade jag då på mig att shoppa loss. Alla ni som varit på IKEA vet ju att 1 timme där går alldeles för fort. Snabbt gick jag genom butiken, slet till mig lite servetter och värmeljus som man "måste" handla när man är på IKEA. Några kuddar, lite glas och annat smått och gott åkte också ner i shoppingpåsen. IKEA skulle ju dra in ännu mer pengar om man fick lämna in barnen i lekrummet ett par timmar, eller varför inte en hel för,-eller,-eftermiddag  =). Efter IKEA åkte vi in till stan och fortsatte shoppa. Dagen avslutades med kycklingpaj. Där hemma håller Lars och mina svärföräldrar på att måla om tak och väggar i nästan hela övervåningen, är nyfiken på att se resultatet, blir säkert hur bra som helst!!
Nu ska jag vila min onda rygg. God Natt.

Nästan sommar!

I går kväll kom vi äntligen, efter 120 mils bilfärd, fram till Kalmar. Här har våren kommit långt. Varmt och soligt, massor med sippor i olika färger, fågelkvitter och ljumma vindar. Idag har vi varit på Öland hela dagen. Vi har klättrat i väderkvarnar, tittat på blommor, kikat på fåglar, ätit varmkorv med bröd, klappat hästar, sett massor av harar, blåst såpbubblor, ritat och grillat gott kött till middag. Kvällen avslutades med "En unge i minuten". Jag skulle gärna vilja uppleva en förlossning igen och få lära känna en ny liten familjemedlem och det känns lite sorgligt att veta att det  aldrig kommer att bli fler barn för oss. Men med  den sjukdom jag har så är det inte att tänka på! Jag är såklart en stolt mamma ändå, till världens bästa och finaste ungar som just nu ligger här och snarkar bredvid mig.

Tänkvärda fina ord!!

Visst är den bra.................
http://www.youtube.com/watch?v=nQY4dIxY1H4

Mor-Dotter Dag =)

Familjens 4-snart 5-åring har ett akut klänningsbehov, så idag blir det en mor-dotter dag, eller i alla fall, förmiddag på stan. Klara klär sig inte så gärna i byxa och tröja, bortsett från de rosa hello Kitty jeansen, så det går åt många strumpbyxor och leggings under klänningarna =). Den lilla primadonnan har redan planerat vad hon ska ha på sig på bilresan ner till Kalmar; strumpbyxor, och en kortärmad klänning som matchar strumpbyxorna =). Inte vet jag om jag var så klädmedveten i fyraårsåldern. Jag kommer att åka i mjukisar, känns bekvämast så! Viktor har nog inte funderat så mycket på klädkoden i bilen än =).

Ensam är inte stark!!

När livet bjuder på kriser av olika slag betyder det mycket för mig att ha nära och kära omkring mig! Tänk att just jag har sån tur; jag har världens bästa familj och världens bästa vänner man kan tänka sig. Jag har även fått en djupare, mer innerlig kontakt med personer som jag tidigare bara hade ytlig kontakt med! Jag har även lärt känna fina personer som jag aldrig hade lärt känna om detta inte hade hänt. Tänk så tur, för det skulle ju kunna vara precis tvärtom, att de runt omkring en, av rädsla, drar sig undan, men detta har jag inte behövt uppleva! Utan alla fina människor runt omkring mig hade jag med all säkerhet inte mått så här bra som jag gör just nu. TACK ALLA, ni är bäst!!

Idag har det varit en fix och trix dag inför bilresan till Kalmar på lördag. Jag och barnen och mina föräldrar packar då in oss i bilen och åker ner för att hälsa på syrran och hennes Per och deras lilla plutt som ligger och gottar sig i syrrans goa mage =). Lars får stanna hemma och homestyla, vi kanske inte känner igen oss när vi kommer hem!!

Långt inlägg...........hur det hela började.

Tänk att det snart har gått ett år. Ett år sedan jag fick så där vansinnigt ont i magen. Vi hade varit hos fina vänner på Valborsmässoaftonsfirande. Under kvällen hade vi ätit gott och mycket! Vi kom hem vid 2-tiden på natten. När jag la mig fick jag plötsligt en brännande och huggande smärta precis under bröstbenet, smärtan strålade nedåt sidorna på magen och bakåt, genom ryggen. Jag tänkte såklart att det var all den goda maten jag ätit som orsakat ett gallstensanfall.  Jag kopplade inte alls ihop denna smärta med det illamående och den trötthet som jag lidit av hela vintern. Jag sov inte mycket den natten. Fredag natt blev till lördag, och det var dags för mig att åka och jobba. Jag är sjuksköterska och hade helgtjänstgöring den helgen. Jag tog mig med nöd och näppe till jobbet. Jag hade så ont att varje steg, varje andetag skar genom mellangärdet på mig. Nåväl, jag jobbade den helgen och när måndagen kom var smärtan i stort sett outhärdlig. Jag ringde till vårdcentralen och fick en tid samma eftermiddag. Den läkare jag träffade misstänkte gallstensanfall alt inflammation av bukspottskörteln. Jag fick en spruta med smärtstillande intramuskullärt och smärtan lindrades så att den blev uthärdlig.

Cirka en vecka efter vårdcentralsbesöket fick jag en tid för ultraljud av gallan. Min galla undersöktes grundligt med ultraljudsapparaten. Den läkaren som gjorde undersökningen sa att gallan såg bra ut, men att han ville skicka mig på skiktröntgen för att få en bättre bild av levern, då han inte kunde se den med ultraljudet. Läkaren sa ingenting som fick mig att ana oråd, dock tyckte jag att det var lite konstigt att han inte kunde se min lever med ultraljudet.

Den 17 maj fick jag tid för skiktröntgen. Jag tyckte att det känndes onödigt med den undersökningen för jag  hade själv dragit slutsatsen att det  antingen var gallsten eller magkatarr som gjorde att jag hade ont. På väg till röngenmottagningen minns jag att jag njöt av sommarvärmen som hade kommit! Undersökningen började med att jag fick dricka kontrast i 1,5 timme innan själva röntgenundersökningen. En PVK sattes i ett kärl i ena armen och i denna gavs kontrast intravenöst. Själva undersökningen gick ganska fort, ca 15-20 min.

De närmaste dagarna efter röntgenundersökningen njöt jag av sommarvärmen. Jag kände mig inte alls orolig inför vad röntgen skulle visa. Den 20 maj gick jag på mitt nattskift. Morgonen den 21 maj kom jag hem vid halvåttatiden. Jag skickade iväg familjen till jobb, skola och dagis, åt lite frukost och gick sedan och la mig. Jag somnade så fort jag la huvudet på kudden. När jag sov som bäst vaknade jag av att min sambo Lars ruskade i mig. Jag trodde att jag hade försovit mig (skulle hämta barnen kl 16,00), men det visade sig att kl bara var 11.00 på förmiddagen. Lars hade fått samtal från vårdcentralen. De hade försökt att nå mig otaliga gånger, men jag hade stängt av min mobil. Den som Lars pratade med sa att hon ville att jag skulle komma omedelbart för att träffa läkaren, hon ville även att jag skulle ha Lars med mig vid besöket. Då, precis då, förstod jag men ville ändå inte förstå.

Kl 13.00 den 21 maj fick vi tid på vårdcentralen för att träffa läkaren. Hon berättade att röntgenundersökningen visade att jag har tumörer i levern och i skelettet. Det som "bara händer andra" hade helt plötsligt hänt mig, oss! Helt vansinnigt nog så fortsatte jag att jobba några dagar efter detta besked, men i början av juni sjukskrev jag mig och sjukskriven är jag fortfarande.

De veckor som följde gjordes ett flertal undersökningar på mig. Läkarna trodde att tumörerna i lever och skelett var metastaser och att det fanns en primärtumör någonstans i kroppen som man inte hittat. Veckorna gick och det hittades inte någon primärtumör. Det bestämdes att det skulle göras en biopsi på den största tumören i levern (den som mätte 10cm). Biopsin utfördes och det skulle dröja några veckor innan vi fick svaret på biopsin.

Sommaren visade sig från sin bästa sida. Vi packade in hela familjen i bilen och åkte på en underbar semestertripp till Öland. Åtta härliga dagar fick vi på Öland sedan var det dags att vända hemåt till verkligheten. Dagen efter vi kom hem från semestern hade jag en tid för att operera in en venport. Två dagar senare hade jag tid i Umeå för att träffa läkaren och få veta vad biopsin visade. I ett vitt sterilt rum på onkologen fick jag och Lars beskedet av läkaren; Gallvägscancer (med spridning till skelettet), en obotbar cancerform. Cellgiftsbehandlingen inleddes följande dag.

Det är svårt att försöka beskriva de känslor som jag kände då, för känslor är ju lite av en färskvara. Men jag kände ren och skär ångest. Jag ville krypa ur mig själv och springa därifrån. Jag ville somna och vakna och insett att jag drömt en mardröm. Jag ville fly från mig själv men det gick ju liksom inte. Istället bestämde jag mig för att tillåta mig själv att ha ångest. I ca en vecka efter beskedet hade jag ångest. Dagarna gick och jag minns inte vad vi gjorde. Tack vare barnen innehöll dagarna vissa rutiner som att tex stiga upp på morgonen, göra frukost, lunch och middag osv.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, men jag tror att det får räcka så här. Jag har fått cellgiftsbehandling varannan vecka, två dagar i rad från mitten på juli 2010 till sista veckan i februari 2011. Den stora tumören i levern har krympt 2,5 cm. De två metastaserna som jag har i levern har varken krympt eller växt. Tumörerna i skelettet har dragit ihop sig något. Just nu har jag uppehåll i behandlingen. I maj ska jag göra den första kontollröntgen och sedan kommer jag att göra kontrollröntgen varannan månad.

Börja Blogga!

Ja, nu har jag tagit mig i kragen och startat upp en blogg! Den är fortfarande under uppbyggnad men snart är den nog i ordning =). Idag är det ett underbart väder, våren jobbar och jobbar för att det ska bli sommar!!