torsdag 27 oktober 2011

VILA OCH ÅTER VILA...........

.............det är det jag gör på dagarna. Mina vilostunder är schemalagda. Kl 11.00 och kl 15.30 kommer hemtjänsten och lägger mig. Snacka om inrutat liv =[.

Lars har börjat om att jobba, halvtid. Tur att jag har mina klippor till föräldrar som är här och håller mig sällskap, tar ut mig på prommis etc. Jag älskar er!!

Igår kväll fick jag en massa kramar av Klara. Hon har ju tidigare tagit avstånd ifrån mig, tittat på mig med forskande ögon. Jag hoppas på kramar ikväll med!!
Skickat från min iPhone

onsdag 26 oktober 2011

JOBBIGT

Jag är konstant trött och håglös. Finner inte mening i nåt. Dagarna går på nåt vis framåt men de känns totalt meningslösa.

Om jag bara slapp detta helvete!!

Skickat från min iPhone

måndag 24 oktober 2011

TACK..........

...........för era fina kommentarer. De värmer!!
Skickat från min iPhone

LITE RÄDD ÄR JAG ALLT

Skrev tidigare att jag inte är rädd för att dö. Men lite rädd är jag nog ändå. Kommer det att göra ont? Hur kommer det att gå till väga. Hur fort går det? När vet man att det är dags? Jag vet inte vad som händer sen, tänk om jag fortsätter ett liv i rullstol på andra sidan!?! Vart tar själen vägen?? Jag vet inte.

Helt sjuk situation, sitta och tänka på hur det blir när man dör!!

Livet blev inte som jag tänkt mig. Jag skulle vilja avsluta livet lycklig, men så blir det inte nu!! Min förhoppning är att ni ska minnas mig som den jag egentligen är, och inte sån som jag är nu!



Skickat från min iPhone

söndag 23 oktober 2011

UTE IDAG

Jag har fått en hiss på bron för att kunna ta mig ut och in. Detta är tredje dagen som jag varit ut en sväng. Hittills har jag ej träffat någon som jag känner. Jag bävar inför det. Känner mig jättekonstig när jag sitter i stolen.

Visst är det skönt att komma ut, men det blir ett projekt, stort projekt, med påklädningen. Allt måste planeras, kan inte bara bege mig ut. Det suger fett.

Jag tror inte att detta nånsin kommer att börja kännas naturligt.

Livet kommer aldrig att börja kännas naturligt igen!!



Skickat från min iPhone

VIKTOR & KLARA

Viktor och Klara, ni är världens finaste barn. Mamma älskar er så otroligt mycket. Det var inte meningen att det skulle bli så här, att jag skulle bli förlamad. Jag skulle av hela mitt hjärta vilja kunna springa runt och busa med er. Tyvärr går inte det. Jag hoppas att vi kan hitta på andra saker, trots rullstolen.

Pussar och kramar till världens finaste barn från mamma.

Skickat från min iPhone

GJORT MITT

Detta är inget liv. Jag hade hoppats på att få sluta mitt liv med flaggan i topp. Jag har under hela min sjukdomstid varit positiv och på så vis hjälpt både mig och mina närmaste. Nu kan jag inte vara positiv längre. Jag vill inte att min familj ska minnas mig så här, som jag mår nu. Jag vill bli ihågkommen som den positiva och glada Jenny.

Jag har inget liv längre, så känns det. Jag vill inte leva ett liv som detta. Som det känns nu så vill jag inte ha fler behandlingar.

Jag är inte rädd för att dö men jag förstår inte hur jag ska kunna ta farväl av alla. Det kommer att bli tungt. Hur tar man farväl och när gör man det? Hur ska man veta när stunden är kommen??

Kanske ett tungt inlägg att läsa, men jag kan inte ljuga om mina känslor.

Skickat från min iPhone

lördag 22 oktober 2011

TUNGNT

Jag ser ingen ljusning alls. Är deppad och neråt. Tycker att jag inte når barnen. Hatar detta tillstånd. Förstår inte hur det ska gå att leva såhär. Jävla piss helvete. Vill inte ha det så här!!! Vad är meningen med detta??

Skickat från min iPhone

lördag 15 oktober 2011

HUR SKA DETTA LIV FÅ NÅN MENING IGEN

Det undrar jag. Är frustrerad precis hela tiden. Känns som att jag ej kan påverka nåt. Sitter fast i den här jävla rullstolen, oförmögen att göra nåt. Detta suger nåt så in i hvete!!!

Kan detta bli ett bra liv!?!?!? Tror inte det!!

Skickat från min iPhone

lördag 8 oktober 2011

FÖRBANNAD OCH BITTER

Varför skulle det bli så här. Känns som att livet tappat sin mening, totalt. Har inget att känna glädje inför!!

Hatar detta!!! Hatar, hatar, hatar!! Ingenting kan göra detta ogjort. Förlamad från midjan och neråt. Kateter för att kunna kissa, blöja för att inte göra på mig. Fy faaaan. Hatar detta.

Skickat från min iPhone.

torsdag 6 oktober 2011

TUGNT

Allt känns skit. Förlamad från midjan och neråt. Fy faaan!! Vad ska detta bli för liv egentligen?!? Orkar inget. Är jättetrött. Sover mycket. Är arg och ledsen. Hur ska jag fixa detta???

Skickat från min iPhone