Jag har fått en hiss på bron för att kunna ta mig ut och in. Detta är tredje dagen som jag varit ut en sväng. Hittills har jag ej träffat någon som jag känner. Jag bävar inför det. Känner mig jättekonstig när jag sitter i stolen.
Visst är det skönt att komma ut, men det blir ett projekt, stort projekt, med påklädningen. Allt måste planeras, kan inte bara bege mig ut. Det suger fett.
Jag tror inte att detta nånsin kommer att börja kännas naturligt.
Livet kommer aldrig att börja kännas naturligt igen!!
Skickat från min iPhone
Tanken på att inte träffa dig alls känns mycket mer hemsk och främmande än att träffa dig i rullstolen.
SvaraRaderaEn bekant levde ett tiotal år i rullstol efter han genomfört sin sista (självvalt) cellgiftsbehandling. Det kändes säkert jättekostigt för honom i början, eftersom han (liksom du) var en aktiv småbarnsförälder mitt i livet. När han aklimatiserat sig fick han trots det flera fina, aktiva, rullstolsBURNA år med sina barn.
SvaraRaderaJag håller helt med Mariah.
SvaraRaderaVet att det är skrämmande att plöstligt behöva vara beroende av rullstolen men lovar att du snart vänjer dig vid den. Alternativet är ju annars att du inte kan ta dig fram alls utan blir sittande eller liggande på ett ställe.
SvaraRaderaMycket beror naturligtvis också på hur du uppfattar människor som är rullstolsburna? Tror inte att du har tyckt att det är så konstigt eller har jag helt fel....?
Kolla med din arbetsterapeut om du inte kan få en elrullstol att använda utomhus, det skulle göra dig mycket rörligare när du umgås med dina nära och kära + att det inte är lika ansträngande att använda en joystick. Dessutom blir du inte lika beroende av någon som skall hjälpa dig köra rullstolen. Kan du sedan ordna färdtjänst också så kan du följa med och göra roliga saker.
Tycker du verkar vara en mycket härlig person med underbara barn och sambo. Ni har en jättesvår situation, hoppas att du orkar ta en dag i taget och ta vara på det positiva som finns omkring dig.
Kom ihåg att det alltid är tillåtet att vara både arg och ledsen så ha aldrig dåligt samvete för det!
Tänker mycket på dig/er och skickar här varma styrketankar och kramar, Sippan