Viktor och Klara, ni är världens finaste barn. Mamma älskar er så otroligt mycket. Det var inte meningen att det skulle bli så här, att jag skulle bli förlamad. Jag skulle av hela mitt hjärta vilja kunna springa runt och busa med er. Tyvärr går inte det. Jag hoppas att vi kan hitta på andra saker, trots rullstolen.
Pussar och kramar till världens finaste barn från mamma.
Skickat från min iPhone
Till världens finaste mamma till Viktor och Klara!
SvaraRaderaDu har med styrka och och glädje över livet under sjukdomstiden gett dina barn det bästa-kärlek, kärlek, kärlek! Den kärleken kommer att finnas inom dem-alltid och vad som än händer. Finaste Jenny, många kramar från en mamma som bara kan ana vad ni går igenom.
Åh vad jag lider med dig. Jag önskar av hela mitt hjärta att du skulle kunna hitta kraften, finna friden men hur ska det kunna gå till? Finns det ingen i din omgivning (jag menar inte familjen utan professionell hjälp) som kan hjälpa dig att hitta lite kraft att gå vidare, att hitta det som du inte ser nu och kunna ge dig motivering att få möte med dina barn som blir bra och som ger dig ro. Du kanaliserar din frustration genom bloggen och det tycker jag är jättebra, en vink om att det finns lite jävlaranamma i dig trots allt. Jag håller tummarna för att du orkar mobilisera något som i nuläget kan betecknas som framsteg. Många kramar från mig som också bara kan ana men som hoppas.
SvaraRaderaHej Jenny
SvaraRaderaSkrik, förbanna allt i hela världen!
Detta är inte alls rättvist, att drabbas som du gjort, en underbar människa som ser till att andra mår bra!
Det är alltid lätt för andra att säga hur man ska göra men verkligheten fungerar inte så! Ärman ledsen och besviken – ja, då är man det och det är inte lätt att komma upp från detta när allt ser svart ut.
Jag vill berätta en liten solskenshistoria för dig:
En killkompis, 23 år gammal och nyårsafton 1972 föll han från en balkong på 3:e våningen och hamnade 2 cm från ett brunnslock med huvudet, ambulansen kom och hämtade och for med ilfart in till Lunds sjukhus!
Totalförlamad från bröstet och nedåt blev han och sjönk i djup depression! Hans flickvän och blivande hustru (de skulle gift sig i feb. året efter) övergav honom, kvar stod hans syster och jag, kompisarna försvann
Vi fanns vid hans sida, Harriet och jag och stöttade, bönade, bad, tjatade, skällde!!!!!
Vi sa hela tiden: Du får inte ge upp, det finns så mycket kvar i alla fall!
Han hamnade i liggrullstol till en början sen fick han sitta i en vanlig rullstol spänd med remmar, vi tog ut honom på olika kaffebarer, dans ställen gick runt i Malmö med honom, i parkerna, nere i hamnen, ute vid badet i Limhamn, han fick träffa andra som satt i rullstol och sakta återvände livet till honom och han fick en ny syn på livet.
Många besvär fick han eftersom kroppen inte kunde ”göra” något, inte kissa, inte bajsa, inte hoppa i badkaret, inte själv göra allt han var van vid men det han saknade allra mest var att han inte kunde få barn, inte kunna bli pappa!
Men han fann en stor mening med livet, han såg det på ett helt annat sätt efter denna olycka och han skänkte sin syster och mig så många glada minnen, alla dessa du kan sänka dina barn och din man samt din övriga familj.
Kära Jenny, ta tillvara den stund du har, vad jag läst i din blogg har du många omkring dig som bryr sig om dig och älskar dig och DU älskar dem!
Du är en människa man känner att man vill älska, jag känner dig inte – men känner något enormt, du har berör med din blogg
Kram
Liz
Jag har också drabbats av cancer o jag har också små barn hemma, tre stycken! Mina smärtor har kommit långt före cancern men det visar sig nu att mina ryggsmärtor hör ihop med den här förbannade cancern! De senaste 4 åren har jag haft sådana smärtor o problem att jag har varken kunnat jobba eller ens klara av att ta hand om mina egne barn fullt ut! Jag har inte kunnat leka aktiva lekar med dem! Det har varit en jättesorg för mig att inte klara av att spela fotboll, åka slalom, springa o bada osv tillsammans med mina älskade barn! Men jag har försökt att göra det lilla jag kan göra med barnen tex legat i sängen o läst Bamse för dem, försökt spela lite spel tex loppan o sådana bordsspel med dem. O det viktigaste för barn tror jag är att det finns en mamma eller pappa som bryr sig om dem o som lyssnar på dem o finns där med kärlek! Jag tror att dina barn är överlyckliga bara över att du finns där! Barn är så underbara små varelser som älskar sin mamma så otroligt mycket fastän man inte kan göra precis allt som andra mammor kan! Kämpa Jenny o försök att inte ha alltför stora krav på dig själv! Du duger precis som du är! Jag tänker på dig ofta o önskar att det kunde hända någonting positivt för dig någon dag! Jag håller verkligen tummarna för dig! Kram Lina!
SvaraRadera