Det undrar jag. Är frustrerad precis hela tiden. Känns som att jag ej kan påverka nåt. Sitter fast i den här jävla rullstolen, oförmögen att göra nåt. Detta suger nåt så in i hvete!!!
Kan detta bli ett bra liv!?!?!? Tror inte det!!
Skickat från min iPhone
Jag tror att du kommer finna mening igen!! Kramar från Josefin
SvaraRaderaKan mycket väl förstå att du känner så.
SvaraRaderaHäv ur dig all frustration, allt du vill! Om det är det enda vi i omgivningen kan hjälpa dig med att bära... ??
Varma, innerliga tankar till dig!
Storkram <3
// Åse
Vi är många "okända" här ute som ständigt tänker på dej, håller tummarna och hoppas att det ska bli bättre...nån litten ljusglimt som gör att det känns liite bättre. Kan nog aldrig förstå hur frustrerad du känner dej, men vi anar att det absolut inte kan vara lätt. Tankarna och hoppet är ständigt hos dej JENNY...trots att vi inte känner varandra. Många varma höstkramar till dej
SvaraRaderaTänker på dig, Lasse och barnen varje dag och undrar hur går och hoppas innerligt att vi en dag ska få lite goda nyheter om att tumörerna lugnat ned sig. Många varma tankar och kramar från mig och mina tjejer.
SvaraRaderaJENNY Jag tänker ofta på dig och det går nog inte att sätta sig in i hur besvärligt du har det Jag önskar bara att du skall finna någon lättnad i tillvaron Kramar Berit
SvaraRaderaJenny, jag är en ny läsare som halka in här och jag hoppas så innerligt att din ilska och frustration (som jag så väl förstår och som är en sådan naturlig reaktion) kan omvandlas till något annat, något som ger dig frid i sinnet och kraft att plocka de ljusstrimmor som ändå finns runt dig i form av din familj, dina nära och kära. Men men men, jag förstår din ilska sååå väl. /Elisabeth
SvaraRaderaHej Jenny, vi är så många som tänker på dig och känner för dig. Massor av kramar från Annika
SvaraRaderaJenny vi,dina föräldrar, har varit hos dig varje dag sen 3/10 vi är lika förtvivlade som du är. Vi ser dock små skillnader dag från dag. Varmaste kramar.
SvaraRaderaOj som jag tänkt på dig! Verkar som du är hemma nu igen? Klart du måste få känna frustration, ilska och bara spy ur dig! Men jag hoppas du snart finner mening i livet igen. Varma kramar // Ingela HJ
SvaraRaderaKan förstå att du känner så. Men jag vet att Viktor, Klara och Lars är glada att ha dig hemma. Varma kramar till dig/Sofie
SvaraRaderaStyrkekramar till dig! Hälsa söt-Klara från Nathalie som varit vikarie på hennes förskola.
SvaraRaderaHej vännen!
SvaraRaderaHar legat lågt med kommentarerna ett par dagar för jag inte vetat vad jag ska skriva. Du är ledsen och bitter och känner att livet inte har något mening. Förbannad på situationen i rullstol, ingenting konstigt i det och jag känner med dig och önskar att jag kunde ge dig lite av din gnista tillbaka. Jag vill inte säga "kämpa på" för det lägger så mycket ansvar på dig och det känns som du kämpar tillräckligt ändå - jag vill samla hundramiljoner gnistor och skänka dem till dig -för dig bara att ta emot, och jag vet att din familj, de som står dig närmast, försöker allt de kan att hjälpa dig finna gnistan igen. Du är och förblir en toppen -tjej/mamma/sambo/dotter/syster/vän - det kan ingen rullstol ta ifrån dig! Kram Monika
Vad jag onskar det kan fa kannas lite battre,tillvaron, for dig snart.Tanker sa mycket pa dej och hoppas sa. Massa massa kramar fran mej till dej. Och lasse o barna.
SvaraRaderaSTOR KRAM!!
SvaraRaderaTänker på dig!!
Styrkekramar från Monica
SvaraRaderaTänker på dig och hoppas att de nära och kära runt om dig kan få dig att känna dig älskad för den du är inners inne och inte för det yttre och att du sitter i rullstolen. Du är och förblir en fantastisk person som kämpar och kämpar men som också måste få vara arg och ledsen, många kramar Katarina
SvaraRaderaVarje dag...varje timme...varje minut...finns du i mina tankar! Jag undrar hur det går för dej och hoppas såå att nån ljusning ska ske!!!
SvaraRaderaKraam