Idag, torsdagen den 9 februari 2012, klockan 08:15 somnade vår Jenny in för gott. Jenny var lugn och rofylld i sin sista stund och omgiven av hela familjen.
Jag som skriver detta heter Lars och är Jennys man.
Jag skulle vilja skriva så mycket om Jenny. Jag skulle vilja berätta mer om hur hon var, hur vi älskar henne, hur vi saknar henne och om hur hon kommer att fortsätta finnas med oss nu när resten av livet tar vid. Hur hon var som mamma, dotter och syster. Hur hon var som min fru.
Men det här är Jennys blogg. Jag vill därför istället tala om för alla er som följt henne vilket enormt stöd ni varit för henne. På riktigt. Hur viktig hennes blogg varit för henne. Så pass viktig att det kändes rätt att ta tid av den här dagen till att försöka formulera någon form av avslut på den.
Älskling, jag hoppas du tycker det blev bra.
Tack, alla.
Jag som skriver detta heter Lars och är Jennys man.
Jag skulle vilja skriva så mycket om Jenny. Jag skulle vilja berätta mer om hur hon var, hur vi älskar henne, hur vi saknar henne och om hur hon kommer att fortsätta finnas med oss nu när resten av livet tar vid. Hur hon var som mamma, dotter och syster. Hur hon var som min fru.
Men det här är Jennys blogg. Jag vill därför istället tala om för alla er som följt henne vilket enormt stöd ni varit för henne. På riktigt. Hur viktig hennes blogg varit för henne. Så pass viktig att det kändes rätt att ta tid av den här dagen till att försöka formulera någon form av avslut på den.
Älskling, jag hoppas du tycker det blev bra.
Tack, alla.